Eriks personliga

Bloggen är död. Surfa vidare.

2010-08-16T00:08:00.007+02:00

Svensk TV bara MÅSTE sno det här konceptet

2009-09-19T14:35:00.001+02:00

Andra bloggar om: tv, underhållning, komedi, norge

Ett riktigt gott bröd

2009-09-08T21:01:00.004+02:00

Tänkte bara ta och rekomendera ett bröd jag fick upp ögonen för härom veckan. "Tor" heter det, finns att köpa på Willys. Är mörkt och bjuder på tuggmotstånd men är samtidigt saftigt och gott. Och vill man ha det riktigt gott brer man på ett ordentligt lager baconost.

Andra bloggar om: mat

Deathrace

2009-08-16T11:25:00.002+02:00

Såg den här filmen igår med ett par kompisar. Riktigt häftiga grejer.

Andra bloggar om: film

Recension: Call of Juarez -Bound in Blood

2009-07-09T00:03:00.007+02:00

Här kommer något alldeles nytt, vars like aldrig tidigare skådats på bloggen: en spelrecension som faktiskt är aktuell! Det handlar om det senaste tillskottet i min PS3-samling, västern pang-pangaren Call of Juarez: Bound in Blood.

Bound in blood är ett FPS där man följer de båda bröderna Ray och Thomas McCall som efter att ha deserterat från den sydstatliga arméen mitt under brinnande inbördeskrig tvingas lämna sitt gamla liv bakom sig och fly till Mexiko där de får höra talas som en fantastisk guldskatt och samtidigt stifta bekantskap med en hänsynslös gangsterboss och dennes vackra och mycket förföriska älskarinna. Äventyret kan börja! Spelets handling är bra tycker jag. Man lär känna de olika karaktärerna (om än främst genom mellansekvenser) och vi bjuds även på ett par överraskningar under spelets gång. Det finns också anledning att ta sig igenom kampanjen i alla fall två gånger, då man i de flesta kapitel får välja vem av de båda bröderna man vill spela som. Utöver ett par unika vapen för var och en av dem så skiljs bröderna åt vid ett par tillfällen och tar olika vägar mot det gemensamma målet. Och även när de håller ihop får man variation beroende på vem man spelar som. Den starke Ray kan ta sig in i låsta rum genom att sparka in dörren, medan den smidige Thomas kan använda sitt lasso och sina klättringsfärdigheter för att nå platser som hans bror inte kan ta sig till.
Utöver detta är det nog boss-striderna som mest skiljer Bound in bloods enspelarläge från mängden. Här snackar vi dueller i klassisk västernstil där man ska hålla sin motståndare i sikte och sedan dra så fort man kan när klockan ringer. Något som kanske låter intressant på pappret, men som i praktiken är spelets allra tråkigaste moment i mitt tycke. Spelets andra svaga länk är det faktum att det allt för ofta är väldigt svårt att se sina fiender. Under större delen av enspelarkampanjen springer man runt i grånbruna städer i gråbruna ökenlandskap och ska skjuta ner gråbruna fiender. Alltsom oftast är det första man ser av en fiende mynningselden från det gevär han har riktat mot dig, något som blir extra irriterande när man spelar som Thomas. Det ena av hans unika vapen är en pilbåge. Hela idéen med denna är att man ska kunna slå ut fiender tyst utan att andra fiender märker något. Men då fienderna i regel ser dig innan du ser dem så förlorar bågen hela sin mening. En bit in i handlingen bjuds vi dock på ett miljöombyte där ökenstäderna blir en grönskande skog och fientliga cowboys och mexikanska gangsters byts ut mot lika fientliga indianer. Här är det betydligt lättare att urskilja sina fiender och detta parti är också det klart roligaste i spelet. Tyvärr är det dock över ganska snart, och sedan är det tillbaka till de gråbruna öknarna igen.

Utöver enspelarkampanjen bjuder Bound in blood på flerspelarlägen över nätet. Av någon anledning saknas möjligheten att spela igenom kampanjen med en annan mänsklig spelare, vilket helt klart är märkligt. I ett spel där två personer med unika förmågor samarbetar för att ta sig framåt borde det absolut finnas möjlighet att spela två stycken tillsammans, antingen över nätet eller med en kompis i soffan. Spelmakarna har redan utannonserat att det snart ska släppas nerladdningsbart material till spelet, och det skulle inte förvåna mig om dom är så fräcka att dom kommer avkräva oss ytterligare pengar för att för att få spela igenom kampanjen med en kompis. Låt oss inte glömma Resident Evil 5 och dess nedladdningsbara flerspelarläge.
Vad som emellertid finns att spela redan nu är traditionella dödsmatcher, antingen individuella eller lagbaserade. Utöver detta finns det även ett lagspel där en spelare utses till byte och motståndarlaget ska döda honom, samtidigt som det förståss är lagkamraternas uppgift att skydda densamma. Ett annat spelläge är "Wild west legends" där ena laget spelar bovar som ska utföra uppdrag, och det andra laget är lagmän som ska stoppa detta. Det kan t.ex. handla om ett bankrån där bovarna ska ta sig in i banken, spränga kassaskåpet, stjäla några hästar från ett stall och sedan fly ut ur staden. Båda dessa två sistnämnda spellägen är faktiskt riktigt roliga!

Sammanfattningsvis bjuder Bound in blood på en medelmåttig enspelarkampanj som trots allt har ett visst omspelningsläge, samt ett flerspelaralternativ som kan vara riktigt underhållande.

Betyg: 3/5

Andra bloggar om: recensioner, tv-spel, datorspel, ps3, playstation 3, playstation3

Liseberg!

2009-07-08T00:52:00.004+02:00

I söndags besökte jag Liseberg tillsammans med Jonte, Madde och Sandra. Vi hade tur både med vädret och chokladhjulen.

Andra bloggar om: liseberg, fritid, nöje, choklad

Självklart bör Angelina Jolie få rollen

2009-06-26T17:07:00.005+02:00

En ny Tomb raider film är på gång kan vi läsa i Aftonbladet. Men tydligen tänker filmmakarna inte ge huvudrollen till Angelina Jolie som spelade Lady Croft i de två första filmerna, istället talas det om Megan Fox. Vad tusan!?
Anledningen till rollbytet sägs vara ålder. Den nya filmen ska utspela sig innan de två tidigare, och Angelina sägs helt enkelt vara för gammal. Jo tjenare. Om Ian McDiarmid som spelade kejsare Palpatine i "Return of the Jedi" från 1983 kunde spela samma karaktär i "Revange of the Sith" 20 år senare där han dessutom ska vara 20 år yngre än i filmen från -83 så borde det väl inte vara några problem att få Angelina att se lite yngre ut?

Andra bloggar om: film, tomb raider, angelina jolie, megan fox

Laddade just ner InFamous-demot

2009-06-01T20:31:00.003+02:00

... och det är på franska?

Andra bloggar om: datorspel, tv-spel, ps3, playstation3, playstation 3

21 maj -en populär födelsedag

2009-05-24T22:22:00.003+02:00

Torsdagen 21 maj firade jag min födelsedag. Det är det ganska många som gör verkar det som. Här följer en lista på folk som jag känner som fyller år samma dag som mig:

* Min kusin Lisa
* Min nu avlidna farmor Märta
* Min gamla dagmamma, Mona
* Nina, klasskompis från mellanstadiet
* Sven, kommunpolitiker här från stan

Hur många känner du som du delar födelsedag med?

Andra bloggar om: födelsedag, fritid

Till minne av Lillan

2009-04-27T20:28:00.004+02:00

1996-2009

Recension: Resistance 2

2009-04-04T22:46:00.008+02:00

Det första Resistance var ett mycket bra spel i mitt tycke. Ni kan läsa min recension av det här. Ska man kortfattat beskriva tvåan kan man säga att det i mångt och mycket är samma spel som ettan, fast lite snyggare och med bättre flerspelarlägen. Om man inte vill vara kortfattad... ja, fortsätt då att läsa.

Resistance 2 tar vid där ettan slutade. Efter ett kort stopp på Island så får huvudrollsinnehavaren Nathan Hale återse sitt amerikanska fosterland. Inte helt oväntat dröjer det inte länge innan helvetet brakar lös även där när Chimeran invaderar med sin luftburna flotta och börjar bomba landet sönder och samman. Hale blir placerad i ett elitförband tillsammans med andra soldater som liksom han smittats men visat sig immuna mot Chimera-viruset. Tillsammans med dem är det hans uppgift hitta och stoppa den mystiska Chimera-varelsen Daedelus.

Resistance 2 är som sagt ganska likt sin föregångare vad gäller upplägget. Du ska ta dig från punkt A till punkt B och döda alla fiender på vägen utan att själv få alltför mycket stryk. Spelet är dock inte utan sina förbättringar. Den hopplöst omoderna livmätaren är borttagen och ersatt med... ja, vad det nu heter när man återfår hälsa automatiskt genom att inte bli skadad på en stund. Vapensystemet är också ändrat så att man nu bara kan bära två vapen i taget, till skillnad från ettan där man samlade på sig fler och fler genom spelets gång. Det är självklart en smaksak, men jag föredrar absolut tvåans system. Även grafiken har förbättrats. I trånga korridorer och tunnlar kanske det inte märks så tydligt, däremot ute i öppna landskap där man flera gånger bjuds på riktigt imponerande vyer. Utöver detta ryms det betydligt fler fiender på skärmen samtidigt gentemot ettan. Detta får man framförallt se prov på när man möter en av de nya fienderna: Grimare, zombieliknande chimera som i regel huserar i trånga, mörka utrymmen och bara väntar på en möjlighet att kasta sig över dig och dina vänner i massiva antal. Bland de andra nya monstren kan man också nämna Kameleonter som kan göra sig i det närmaste osynliga, och Kraken, en jättebläckfisk som kräver åtskilliga skott från den kraftigaste bössan för att falla.
Inte helt oväntat finns det även en del nyheter i den redan tidigare grymma arsenalen av vapen. Jag saknar visserligen kraftfältsgranaten från ettan, men det råder ändå ingen tvekan arsenalen är vassare nu. Gamla favoriter som Auger och Bullseye är tillbaka, men har getts nya roliga modifieringar, och flera nya leksaker introduceras, t.ex. ett chimeriskt prickskyttegevär som även kan avfyra elektriska klot och en tung kulspruta med inbyggd energisköld.

Den tveklöst största förbättringen återfinns dock i flerspelarlägerna. Förutom standardmässiga döds- och errövringsmatcher över internet med ett väl utvecklat rankningssystem finns det även en hel separat kampanj som man antingen kan spela över Internet med upp till sju andra spelare, eller offline med en kompis i soffan. Detta är roligt, faktiskt så tror jag att Resistance 2 är det enda FPS där jag spenderat mer tid med flerspelarlägen än på ensamspelande.

Ska man säga något negativt om detta i övrigt mycket roliga och välgjorda spel så är det att jag saknar fordensdelen från ettan. Detta är ingen stor sak, men det var faktiskt riktigt kul att spränga Chimera-infanteri i småbitar med en bepansrad tank.
En annan sak som gäller specifikt för oss svenskar är översättningen och de svenska rösterna. Resistance är gjort av Insomniac Games, vilka också ligger bakom Ratchet & Clank-spelen, något som blir plågsamt märkbart här. En av soldaterna du har med dig i enspelarläget låter verkligen EXAKT som den vapenförsäljande grodmannen från Tools of destruction. Lägg till en ibland rent pinsam direktöversättning från engelska och visst finns det fog för att klaga. Om man vill kan man självklart ändra PS3:ans språkinställningar till engelska, men jag hade önskat att det funnits möjlighet att få texten på svenska samtidigt som man behöll de engelska orginalrösterna. Vi kan bara hoppas att detta finns med i trean när den kommer ut någon gång i framtiden.

Betyg 5/5

Andra bloggar om: recensioner, tv-spel, datorspel, ps3, playstation 3, playstation3

Dagens Linström

2009-03-28T17:55:00.002+01:00

Hans "Bonton" Lindström är lika rolig som vanligt.

Nu finns jag på Facebook

2009-03-08T15:46:00.001+01:00

Bättre sent än aldrig.

Ny bild på akvariet

2009-02-27T15:22:00.003+01:00

Inte så många förändringar under de senaste månaderna som gått. Har dock blivit offer för någon slags superalger som varken min skrapa eller malarna verkar rå på. Ni kan själva se dem här på glaset.

Andra bloggar om: akvarium, fiskar, husdjur, fritid

Årets första semla

2009-02-07T18:03:00.003+01:00

...år jag idag. Den var mycket välsmakande.

Andra bloggar om: fritid, semlor, mat

Framtidens TV-spel?

2009-01-13T16:36:00.003+01:00

Kan bara säga en sak: Wow! (uttrycket för att vara imponerad alltså, inte onlinespelet.)

Andra bloggar om: tv-spel, datorspel

Först i Aftonbladets omröstning

2009-01-12T16:43:00.002+01:00

Det har var väl lite kul? Jag var först ut att rösta i Aftonbladets senaste läsarfråga. Har svarat på hundratals sådana förr, men aldrig varit först. Tror aldrig jag ens varit bland de 100 första.
Edit: Kollade ställningen precis efter att jag postat det här inlägget. Nu är siffran redan uppe på 285.

Andra bloggar om: media, aftonbladet

Gott nytt år!

2009-01-01T21:26:00.002+01:00

Andra bloggar om: nyår, fest

Recension: Bionic Commando Rearmed

2008-12-22T13:28:00.005+01:00

Playstion 3

Det var ett par månader sedan, men nu är det dags för en ny, hopplöst inaktuell spelrecension. Den här gången handlar det om nerladdningsbara Bionick Commando Rearmed.
Bionick Commando släpptes först till Nes någon gång i en sedan länge svunnen forntid, och vad vi har här är en remake uppdaterad med dagens moderna teknologi och en del nya finesser. Jag minns att jag spelade originalet hos en kompis några gånger när jag var i tioårsåldern, men jag kan inte påstå att jag har några nostalgiska känslor inför Rearmed, så det kommer recenseras och betygsättas helt och hållet som ett eget spel skapat 2008.

Det finns en handling i spelet som kortfattat går ut på att man ska rädda en tillfångatagen soldat samt stoppa en elak skurk som håller på att utveckla ett ostoppbart supervapen. Lite klichéartat, men vem bryr sig? Det är ju själva spelandet i sig som är det viktigaste, och här är Rearmed en starkt lysande stjärna med klassisk sidoscrollande pang-pang i 2D. Som ensam hjälte ska man springa, svinga och skjuta sig igenom ett antal banor på väg mot den oundvikliga konfrontationen med superskurken. Springandet och skjutandet behöver nog inte förklaras, men kanske svingandet. På sin ena arm har vår nämligen vår hjälte ingen hand, utan en utskjutbar gripklo. Denna kan användas för att greppa tag i tak, väggar och olika föremål för att sedan låta hjälten svinga sig över avgrunder eller andra hinder i sann spiderman-anda. Detta är i huvudsak vad Rearmed handlar om. Springa, svinga skjuta, springa, svinga skjuta. Och det är riktigt, riktigt kul.
Tyvärr så finns det emellertid par oundvikliga moment som inte alls är lika roliga. Det ena är transporten mellan nivåerna, där man riskerar stötta på fientliga patruller och i så fall tvingas slåss mot ur ett fågelperspektiv, något som inte ens är hälften så roligt som den sidoscrollande delen av spelet. Det andra är när man tvingas hacka datorer med ett minispel för att få upp låsta dörrar. När jag spelar Rearmed vill jag ha springa, svinga skjuta-action, inte pussel! Tack och lov tar inget av dessa moment upp särskilt mycket tid, och man får snart återgå till det roliga igen.

När man väl klarat kampanjen finns det massor av andra utmaningar att sätta tänderna i. Har man en eller ett par kompisar på besök man spela igenom kampanjen ihop i sammarbetsläget, eller ta ut sin vrede över varandra i tävlingsläget. Är man ensam finns det ”utmaningsrum” där ens färdigheter med gripklon ställs på sin spets. Om det inte låter tilltalande kan man alltid spela igenom redan avklarade banor och försöka hitta alla ge dolda föremål som finns gömda runtom i spelet eller försöka klara de utmanande bonusbanorna. Eller så kan man helt enkelt starta en ny kampanj och försöka klara spelet på en högre svårighetsgrad. Och kan ni tro att man får allt det här till det löjligt låga prisat av 90 kr? Det är helt otroligt. Dom skulle kunna ha begärt det dubbla, jag hade fortfarande tyckt att det var högst prisvärt.
Utöver PS3, finns Rearmed även till XBOX 360 samt PC. Så om du är det minsta intresserad av spel finns det inga ursäkter, gör dig själv en tjänst och köp det.

Betyg 5/5

Andra bloggar om: recensioner, recension, tv-spel, tvspel, ps3, playstation3, playstation 3, datorspel

Mozartkulor

2008-12-19T15:11:00.005+01:00

Ikväll kommer mamma, pappa,mormor och morfar över på julfika. Utöver köpta pepparkakor och lussekatter så ska jag bjuda på hemmagjorda Mozartkulor. Det finns lite olika recept på detta bakverk, innehållande allt från sirap till konjak, men jag har valt att hålla det enkelt. En liten kula nougat som omsluts av marsipan och sedan doppas i smält blockchoklad. Snabbt, enkelt och gott.

Andra bloggar om: jul, recept

Topp 3 bästa filmtalen i mitt tycke

2008-11-30T18:15:00.011+01:00

3. Aragorns tal vid Svarta porten från "Sagan om konungens återkomst"

Sagan om ringen-trilogin är fantastiska filmer fyllda med action, äventyr och bra dialog. Och inget av dialogen i någon av filmerna är mer minnesvärt än Aragorns tal till Rohans och Gondors soldater innan slaget vid Svarta porten. Sista raden: "By all that you hold dear on this good Earth, I bid you stand, men of the West!" kan vara den bästa filmrepliken någonsin.

2. William Wallaces "Freedom"-tal från "Braveheart"

Vad kan man säga? Den här är en klassiker, och efter tio år får jag fortfarande gåshud varje gång jag hör det. "Freedom!"

1. Dilios slutmonolog från "300"

Det finns säkerligen många som tycker att dialogen i 300 är rent fruktansvärd, men det tycker inte jag. Den är så överdriven, extrem och testosteronpumpad att jag inte kan annat än älska den. Den skulle inte fungerat i de flesta filmer, men i en film som fokuserar på orealistiskt ultravåld går det alldeles utmärkt. Säkert hälften av allt som säga i filmen skulle kunna fungera som "catch phrase" (lämplig svensk översättning, någon?), men den absoluta höjdpunkten får vi i slutscenen.

Slutligen: Detta var min högst personliga topplista. Folk gillar olika saker när det gäller film, precis som med allt annat. Jag gillar filmer som handlar om det godas kamp mot, och slutligen seger över det onda, vilket nog också framgår av listan. Sedan ska det inte förnekas att även min nationalistiska övertygelse har spelat in. Samtliga tal handlar om att stå upp och försvara sitt folk mot en yttre fiende.
Ett annat filmtal jag gillar som inte fick plats vara listan är presidentens tal för stridspiloterna från "Independence day". Även det behandlar ämnet gott vs ont, samt försvaret mott en yttre fiende. Dock så kan det knappast kallas nationalistiskt. Nåja, bra är det, hur som helst.

Andra bloggar om: film, nationalism

Nej, gravida ska inte röka!

2008-11-15T13:16:00.003+01:00

Gravida som röker är ett ämne som tas upp i dagens Aftonbladet. Helt fel tycker förstås de flesta, men vissa gravida kvinnor verkar ändå tycka det är okej. Ett vanligt argument som jag stött på, både ute i verkligheten och i anslutning till den aktuella artikeln är att om man redan röker kan man gott fortsätta, eftersom omställningen i kroppen skulle vara mer skadlig än cigaretterna. Skitsnack! Efter att jag fått höra detta första gången sökte jag upp den mest pålitliga källan jag kunde tänka mig: Min mamma. Efter att ha arbetat de senaste 25 åren som barnmorska i både Sverige och Norge så kan hon sina grejer, och hon avfärdade helt detta struntprat. Det räcker för mig.
Så fimpa ciggen, och försök inte hitta på ursäkter för att rättfärdiga ditt missbruk.

Andra bloggar om: missbruk, cigaretter, graviditet

Topplista: Planet of the apes-filmerna

2008-11-12T18:54:00.007+01:00

Igår såg jag den "nya" Planet of the apes-filmen från 2001 för första gången. Därmed har jag nu sett alla filmerna i serien (TV-serierna ej medräknade). Här döljer min topplista över dem:

1. Planet of the apes (1968)
2. Escape from the Planet of the apes (1971)
3. Conquest of the Planet of the apes (1972)
4. Beneth the planet of the apes (1970)
5. Planet of the apes (2001)
6. Battle for planet of the apes (1973)

I regel är alltid den första filmen i en serie också den bästa, och det här är inget undantag. Orginalfilmen från -68 är en klassiker och en av mina personliga favoritfilmer. Remaken från 2001 är en hyffsad film, men det kommer aldrig i närheten av originalets storhet. Det handlar inte bara om att handlingen från orginalet är smartare, bättre och mer lättbegripligt på alla sätt, utan också hur människor och apor gestaltas. I orginalet har människor och apor i princip bytt plats. All mänsklig civilisation har utplånats och människan har skickats tillbaka till stenålderstatiet och dessutom förlorat sin talförmåga. Detta medan aporna "blivit människor", med städer där de ägnar sig åt religion, arkeologi och "djurförsök" på människor. I 2001-versionen kan människorna fortfarande prata och tycks vara precis lika smarta som aporna, som i sin tur fortfarande beter sig apaktigt med liansvingande och meningslöst tjatter så fort dom blir rädda eller arga. Aporna har förvisso lärt sig tala och maktbalasen är förskjuten till deras favör, men kontrasterna till vår verklighet känns aldrig lika intressanta eller tänkvärda.
2001-versionen lyckas i alla fall med att vara bättre än den sista av de gamla filmerna. Jag begriper egentligen inte varför "Battle" överhuvud taget gjordes, den tillför absolut ingenting till serien. Gissningsvis var det väl någon girig filmmogul som tänka slå några sista slantar på serien innan den gick i graven, jag önskar att de hade låtit bli.
Med handen på hjärtat ska det även sägas att jag egentligen inte tyckte "Beneth" var så värst bra heller, men det är väl en smaksam antar jag.

Andra bloggar om: film

Den värsta filmskurken någonsin

2008-11-05T17:07:00.010+01:00

James Rolfe från Cinnemassacre har listat de de värsta filmskurkarna någonsin. Under hela videon satt jag och väntade på att mina två favoriter, Darth Vader (Star wars) och Agent Smith (Matrix) skulle dyka upp. Men till ingen nytta, ingen av dem platsade på listan. Visst blev jag besviken, men i efterhand så är det inte så svårt att förstå deras frånvaro. Listan handlade ju trots allt inte om de häftigaste skurkarna, utom om de elakaste. Och i det avseendet platsar varken Vader eller Smith. Vader gör ju avkall på sin mörka sida just innan han dör, och Smith är bara ett datorprogram, inte en levande, tänkande människa.

Förstaplatsen på listan tillfaller istället... Biff Tannen, skurken från Tillbaka till framtiden-trilogin. Och när man tänker på det, så är han ju helt perfekt lämpad för förstaplatsen. I trilogin frår man se inte mindre än fem olika versioner av Biff: En ung, tre olika medelålders, och en gammal, och ingen av dem kan sägas vara särskilt sympatisk. James vill visserligen hävda en av medelåldersupplagorna är snäll, men det tror jag inte på. Han gör i och försig inget elakt, men det beror nog mest på feghet, i den tidslinjen arbetar han ju åt familjen Macfly. Dessutom är det han som tids nog blir den gamle Biff som stjäl tidsmaskinen och därmed ställer till en väldig massa elände.
Men min favoritupplaga av Biff får ändå bli den unga versionen, på grund av hur realistisk han känns. Realism är kanske inte det första ordet man kommer att tänka på när man talar om Tillbaka till framtiden, men även om historien i sig inte är realistisk så är unge Biff inte desto mindre en högst realistiskt skurk. Han hackar på dem som är svagare än han själv, saknar helt respekt för andra människor och beter sig som ett svin i största allmänhet. Biff är mobbaren/översittaren/bråkmakaren som vi alla nån gång träffat på, om än i en mer underhållande och färgstark upplaga. Det är inte svårt att hata honom. Men å andra sidan är det inte heller svårt att älska honom, för i slutändan får han, och även hans lika vidriga släktingar som dyker upp i tvåan och trean, precis vad de förtjänar. En av de mest tillfredsställande scenerna jag någonsin sett i en film är i slutet av del ett när den rädde och hunsade George till slut får revansch på sin plågoande och slår knock out på honom framför tjejen som de båda vill ha. Underbart.

Det var ett bra tag sedan jag kollade på Tillbaka till framtiden-filmerna. Så efter att jag hade tittat klart på Cinemassacres klipp nån gång i mitten av förra veckan så bestämde jag mig för att beställa hem dvd-boxen med alla tre filmerna. Idag så kom boxen, och så snart jag postat det här inlägget så är det dags för en tripp tillbaka till 50-talet.

Andra bloggar om: film

Ridom, Ridom

2008-11-02T19:47:00.013+01:00

Ridum, ridum över sanden
solen sjunker bortom Árnafjäll.
Mörkret bereder skuggor öve sanden
spöken kommer fram då det blir kväll.
//Herren leder gångare min
ännu är det långt till gård och grind.//

Räven tjuter bakom kullen
fåren flyr i fruktan för hans klo.
Men vem ropar, ropar ut ur mullen
bergakungen stiger ur sitt bo.
//Fredlös han i lönndom går
jagar liksom räven vilsna får.//

Älvadrottningen dansar över sanden
rid, ja rid om livet är dig kärt.
Fly den fagra älvadrottningen handen
ryttarens själ tillfånga hon begär.
//Bästa häst jag offra vill
om jag hinner fram till Kidagill.//

När jag var hemma hos mina föräldrar häromdagen kom jag av någon anledning att tänka på en gammal visa från min barndom. Pappa som är körsångare brukade ibland sjunga den och han hade den även på LP. Även om jag inte kom ihåg så mycket av texten så mindes jag i alla fall att jag tyckte mycket om den. Den var spännande och dessutom lite läskig. Jag sjöng den lilla bit jag kom ihåg för pappa och frågade om han mindes vad sången hette. Och visst gjorde han det, den hette "Ridom, ridom".
Med hjälp av Google kunde jag sedan snabbt få reda på att sången ursprunligen är isländsk och skrevs av Grim Thomsen samt att det sedan min far köpte sin gamla LP-skiva har gjorts nya inspelningar av låten av b.a. Nordman och Falconer. Och dessa nya versioner är precis lika bra som den jag minns från min barndom.

Nordmans version av sången. Bilderna har lagts till av youtube-användaren Lajkos

Andra bloggar om: musik, nordman, island

Resistance 2

2008-10-28T21:33:00.004+01:00

Släppdatum 26 november. Det känns som en evighet.

Andra bloggar om: tv-spel, datorspel

Mila Kunis -vacker men inte feminin

2008-10-24T20:48:00.004+02:00

Mila Kunis är en himla snygg tjej, även om hon inte tycks ha någon särskilt feminin personlighet. Ta en titt på det här klippet bara. De tre bästa sakerna i världen enligt henne är tydligen att spela tv-spel, kolla på sport och att svära.

Andra bloggar om: tv-spel. kändisar, mila kunis

Recension: Sonic the Hedgehog

2008-10-24T18:22:00.005+02:00

Playstation 3

Även dåliga spel ska recenseras. Så ta ett djupt andetag så dyker vi ner i den latrintunna som är Sonic the Hedgehog.
Under 8- och 16-bitareran Var Sonic omtyckt av de flesta. Sedan kom den nya generationen konsoler, Sonic tog steget ut i den tredje dimensionen och snart hade hans popularitet försvunnit. Otaliga 3D-spel med Sonic och hans vänner har släppts under åren, betygen har varierat från uruselt till medelmåttigt. Med andra ord hade jag inga större förväntningar när jag köpte det här spelet, men att det var så här illa trodde jag aldrig. Det började i alla fall bra. Titelskärmen såg färgglad och inbjudande ut, och inledningssekvensen var vacker och välgjord. Men sedan startade spelet, och för en sekund trodde jag att jag måste ha kastats tillbaka fem år i tiden, grafiken är nämligen rent gräslig. Figurerna ser plastiga och livlösa ut, miljön är fruktansvärt detaljfattig, ingenting i spelet håller den klass man kan förvänta sig av av ett PS3-spel.
Ljudet är inte bättre. Musiken är bara dålig, och de flesta karaktärerna jag mötte kunde inte säga något mer än ett framtvingat "Hey!" följt av textdialog.
Spelkontrollen fungerar någorlunda bra... när man tillåts använda den. En stor del av tiden kan man inte göra annat än att sitta och titta på medan Sonic studsar mellan olika plattformar utan något möjligthet att själv styra hans framfart.

Enspelar-läget är kort sagt en plågsam upplevelse som jag inte orkade med mer än någon timme på innan jag var tvungen att stänga av. Det finnas dock ett flerspelar-läge också. Kan det rädda dagen? Nej, om det är om möjligt ännu svagare. Det går ut på att ta sig förbi allehanda hinder och fiender och komma först i mål. Som om det inte räckte med att detta var tråkigt, så var det urbota korkat också. För lyssna på det här: Om spelare ett kommit till en del av banan som spelare två inte kommit till, och spelare två sedan dör, så får spelare två starta om på samma checkpoint som spelare ett, trots att han/hon inte lyckats ta sig dit på egen hand. Med andra ord kan man bara stå och hänga tills ens motståndare passerat sista checkpointen, för att sedan ta livet av sig och fortfarande vinna loppet.

Sonic the hedgehog är ett uselt spel. Utsätt inte dig själv för det.

Betyg 1/5

Andra bloggar om: recensioner, recension, tv-spel, tvspel, ps3, playstation3, playstation 3, datorspel

Bloggupdate.se

2008-10-11T20:19:00.002+02:00

Under lång tid har jag pingat alla mina inlägg på bloggupdate.se, men nu tror jag det är dags att sluta. Sajten känns inte helt seriös längre. Kolla på den här skärmdumpen så förstår du varför.

Andra bloggar om: bloggar, bloggosfären

Buggiga jäkla skitspel!

2008-10-11T16:08:00.006+02:00

Har just stängt av min PS3:a där jag under en stund spelat mitt senaste inköp: Star wars-spelet "The force unleashed". Och jag är arg. Buggiare spel än TFU har jag nog aldrig sett. Det är buggar i grafiken, buggar i ljudet, buggar i bandesignen. Hittills har jag haft överseende med dessa buggar, spelet var trots allt kul ändå. Men nu har jag fått nog.

De som sett bilder/trailers från spelet känner till att man vid något tillfälle i spelet kommer ges möjlighet att dra ner en massiv stjärnkryssare med kraftens hjälp. Det är vid detta parti jag är nu vid nu och det är vad som gjort mig mer förbannad än jag någonsin varit på något annat spel.
Okej så här är det: Innan man kan börja gå lös på stjärnkryssaren måste man förstöra några Tie Figheters (små jaktskepp). Dessa tyckte jag var lite knepiga i början, men efter alla mina försök att klara detta parti är de nu den enklaste saken i världen att besegra. Med dessa ur vägen inleds ett minispel där man ska följa instruktionerna på skärmen och dra de två analoga spakar i olika riktningar för att vrida stjärnkryssaren till den position där den kan skadas. Så länge man håller på med detta lyser utrymmet mellan de två spakarna på skärmen rött, när man kommit in i "skadeläget" skiftar detta till grönt. Så långt allt väl, men sedan börjar bekymren. För instruktionerna på skärmen verkar bara stämma när de känner för det. Efter att ha lyckats skada stjärnkryssaren ett par gånger så lyser det rött mellan spakarna samtidigt som instruktionen på skärmen säger åt mig att inte göra någonting alls utan att hålla spakarna stilla. Men när jag gör detta händer absolut ingenting, det röda mellan spakarna blir kvar och skadeläget visar inga tendenser på att infinna sig. För att komma till skadeläget måste man fortsätta röra på spakarna på måfå utan några instruktioner på skärmen i hopp om att lyckas gissa rätt. Och man måste dessutom gissa rätt direkt för inom några sekunder dyker nämligen en ny grupp med Tie Fighetrs upp och börjar skjuta på dig. Och om du inte vill bli dödad av dessa måste du släppa greppet om stjärnkryssaren, ta ihjäl alla Tie Fighters och sedan börja om på nytt. Jag utgår ifrån att detta bara är ytterligare en i en lång rad av buggar detta spel kan uppvisa, men det kan inte uteslutas att det finns någon idiot på Lucasarts som faktiskt medvetet gjort det på det här viset tänkandes att det nog skulle vara en kul utmaning för spelaren. Oavsett vilket borde den ansvarige skämmas.

Det är tveksamt om jag kommer orka göra några fler försök att klara av det här partiet, och om så är fallet kommer jag heller aldrig att skriva någon recension av TFU. Jag delar därför ut ett preliminärt betyg här, och det blir 2/5. Detta låga betyg är mer eller mindre uteslutande pga buggarna. Hade TFU varit buggfritt hade det fått en fyra, kanske till och med en femma. Så är inte fallet, tyvärr. Jag kan bara hoppas att Lucasarts någon gång inser sin egen oförmåga att göra bra Star Wars-spel och istället säljer licensen till något spelföretag som kan sina grejer.

Andra bloggar om: starwars, star wars, tvspel, datorspel, ps3, playstation 3

Några platser jag vill besöka innan jag dör

2008-09-23T16:04:00.012+02:00

England
England har en lång och spännande historia att berätta. En historisk rundresa skulle kunna bli en intressant semester.

Wien
Precis som med England är det främst mitt intresse för historia som lockar mig till Wien. Allra helst skulle jag vilja resa hit över nyår då det sägs det är där som världens bästa nyårsfirande äger rum.

Grekland
Grekland har jag redan varit i då jag som 16-åring båtluffade i övärlden med min far, min farbror och två kusiner. Skulle jag återvända skulle jag dock vara mer intresserad av platser som Thermopyle, Athen, Plataia och Salamis.

USA
Genom media bombarderas vi dagligen med bilder och filmer från USA. Jag skulle vilja se detta med mina egna två ögon någon gång.

Färöarna
Ett naturskönt nordiskt paradis befriat från mångkultur och annat elände.

Island
Rida ponny ute bland gejsrar och bada i varma källor verkar inte helt fel.

Tyskland
När jag som liten knatte var på Danmarksemester med mina föräldrar var vi nere en sväng vid tyska gränsen. Jag hade inget pass och fick därför inte passera. Gränsvakten var iaf så pass snäll att jag fick sätta ner mina ena fot på tysk mark. Så jag har nästan varit i Tyskland. Det som intresserar mig mest i Tyskland nu är "Hermannsdenkmal". En staty föreställande den Germanske frihetskämpen Arminius. Lika hög som Frihetsgudinnan och med en svärd på respektabla sju meter torde det vara en mäktig syn.
Och när man ändå är i Tyskland skulle jag inte ha något emot ett besök i Bayern för att där besöka deras omtalade Oktoberfest.

Nya Zeeland
Jag gillar verkligen Sagan om ringen-filmerna och det hade varit kul att besöka de platser där de spelades in. Jag har inte kollat om det arrangeras några resor med ett specifikt lotr-tema, men det vore väl ganska märkligt om det inte gjorde det?

Andra bloggar om: fritid, turism, semester, resor

Personlighetstest

2008-09-21T13:15:00.002+02:00

"Din personlighetstyp:
Självständiga, originella, analytiska och bestämda. Besitter exceptionell förmåga att omsätta planer i handling. Värderar kunskap och kompetens högt. Vill förverkliga sina visoner. Tänker långsiktigt. Ställer mycket höga krav, både på sig själva och andra. Födda ledare, men kan underordna sig andra ledare de respekterar och litar på."

Klicka här för att göra testet.

Recension: Uncharted –Drake’s fortune

2008-09-12T20:10:00.008+02:00

Playstation 3

Uncharted var ett av de första spelen jag kom i kontakt med efter att jag köpt min PS3:a. Spelen jag köpte till, Fight night round 3 och Sega Rally var båda utpräglade multiplayer-spel som jag fann föga intressanta att spela på egen hand. Således började jag ladda ner lite olika demon för att hitta något trevligt singleplayer-spel. Ett av dessa var Uncharted.

Vid den här tidpunkten fattade jag dock aldrig tycke för spelet. Det var förvisso bra på alla sätt och vis, och dessutom helt fantastiskt snyggt, men jag tyckte ändå inte att det var särskilt roligt att spela. Men runt om på olika spelsajter hyllades Uncharted som ett mästerverk, så när det släpptes i en prissänkt platinum-utgåva beslöt jag mig för att ge det en andra chans. Och det är jag sannerligen glad att jag gjorde. När jag återigen axlade rollen som skattjägaren Nathan Drake och gav mig ut i jakt på Eldorado fick jag först samma känsla som innan: Spelet var välgjort på alla sätt och vis, men den verkliga spelglädjen saknades. Detta var lyckligtvis en övergående känsla. I takt med att man börjar uppskatta stridssystemet, lär känna spelets karaktärer bättre och låser upp sin första trophy bli spelglädjen hela tiden större. Någonstans halvvägs igenom det så insåg jag att recensenterna hade rätt, Uncharted var verkligen så bra som alla hade sagt.

En kombination av plattform och action kryddat med trovärdiga karaktärer, fantastisk grafik och ett högt omspelningsvärde gör Uncharted till en verklig höjdare. Är Uncharted kanske till och med det bästa spelet som hittills släppts till PS3:an? Full möjligt, helt klart är i alla fall att det är det bästa spelet i min samling på sammanlagt tio stycken titlar. Äger man en PS3:a ska man äga Uncharted, så är det bara.

Betyg 5/5

Andra bloggar om: recensioner, recension, tv-spel, tvspel, ps3, playstation3, playstation 3, datorspel

Sverige-matchen på TV8?!

2008-09-10T10:23:00.003+02:00

Det här är bara så fel. Sveriges matcher borde sändas på en kanal som alla kan se. Nu måste jag antingen hitta en kompis som har åttan eller höra mig mig för om någon av pubarna i stan tänker visa matchen.

Andra bloggar om: fotboll, tv

Idag går jorden under

2008-09-10T00:22:00.003+02:00

... det har jag läst i Expressen. Om vi vi mot förmodan överlever ska jag försöka knåpa ihop en recension av Ratchet& Clank: Quest for booty, Bionic Commande: Rearmed eller Uncharted: Drakes fortune någon gång senare under veckan.

Första genomspelningen av Spore

2008-09-03T13:28:00.014+02:00

Inga fler uppdateringar kommer att göras av denna post

7/8 00:19 Så var även civilisationsfasen avklarad och Skalmiterna har tagit steget ut i rymden. Jag har fräst runt till lite olika planeter, idkat handel med några utomjordingar, kidnappat några andra och även skjutit ihjäl några med min laserkanon. Men på det stora hela blev det aldrig så värst mycket roligare än den förra fasen. Jag har nu lämnat Skalmiterna bakom mig och skapat en ny livsform i spelets roligaste del: Varelsefasen. Min första genomspelning av Spore är därmed officiellt avklarad, och det här blir den sista uppdateringen.

Jag avslutar med en kortfattad recension: Spore lyckades aldrig leva upp till de förväntningar jag hade, och jag kan inte hålla med om de överlag höga betyg jag sett på olika spelsajter. Spelets verkliga underhållning låg i att utveckla sin varelse och se den bli smartare och starkare. Detta får man bara göra under de två första av spelets sammanlagt fem faser. Jag tror Spore hade varit mycket mer givande om utvecklarna lagt all sin energi på dessa två faser, slagit ihop dem till en, samt helt utelämnat de sista tre. Som det blev nu ger jag Spore betyget tre av fem, och det är en svag trea.

5/9 18:48 Idag har det inte blivit så mycket Spore för min del. Inte för att jag har saknat tid, utan för att det helt enkelt inte känts lockande. Spelets tre första faser var ganska trevliga att spela. Den fjärde, civilisationsfasen är dessvärre inte lika underhållande. Att designa hus och farkoster är inte alls lika kul som utveckla en levande varelse, inte minst då de flesta valen man ges inte har någon praktisk betydelse utan bara är rent kosmetiska. I skrivandets stund har jag just erövrat den sista staden på planeten och ställer in siktet på spelets sista del: Rymdfasen. Hoppas den blir roligare.

4/9 21:16 Utvecklingen fortsätter. Varelsefasen är avklarad och Skalmiterna har nu nått Stamfasen. Under ledning av sin hövding använder de verktyg, bygger hyddor och för diplomati med andra stammar. Alla stammar är dock inte intresserade av fredlig samexistens. Här får fientlig by betala priset för att sätta sig upp Guds utvalda stam.

4/9 17:54 Utveckling behöver inte alltid betyda att man överger att gå på alla fyra för att ställa sig upprätt. Skalmiterna har nu skaffat sig ett extra par ben. Lägg märke till de olika fötterna. Det ena paret används för att springa fort, det andra för att dansa.

4/9 14:44 Skalmiternas strävan i varelsefasen fortsätter. Dom blir hela tiden starkare och intelligentare, och har nu även utvecklar kraftfulla betar att stångas med. Dom är förvisso fridfulla växtätare men det är aldrig fel att kunna försvara sig.
Irriterar mig på den bristfälliga uppkopplingen mot EA:s server. Den senaste timmen har jag fått spela offline, och även igår krånglade det. En stor del av nöjet i Spore ligger ju i att man får möta nya varelser varje gång man spelar, men då måste ju EA-serven självklart svara.

3/9 22:38 Spelets första del, cellfasen, är avklarad. Hann faktiskt bli klar med den redan innan jag var tvungen att gå och jobba, så värst lång var den inte. En del har liknat denna första fas med Pacman, och de är inte helt fel ute. Det gick kortfattat ut på att äta vissa saker och att undvika att bli uppäten av de andra sakerna.
Jag är nu inne i varelsefasen och Skalmiterna har nu tagit steget upp på land. En viss likhet kan väl fortfarande ses? Har fått träffa på en rad andra knasiga varelser skapade av andra Spore-spelare, däribland en fet höna, en Sauropod i miniformat och ett gäng tvåbenta grodmän.

3/9 14:24 Skåda Skalmiten, en av de minsta invånarna på planeten Tekkus.

3/9 13:25 Efter att ha kommit hem från träningen upptäckte jag att Webhallen skickat mig min förhandsbokning av Spore… en dag innan det officiella släppet. Man tackar, man tackar. Spelet håller nu på att installeras och det verkar tyvärr inte bli någon snabb installation. Men jag hinner nog spela lite grann innan jag måste sticka till jobbet. (Vilket jag absolut inte vill nu.)

Andra bloggar om: tv-spel, datorspel, spore

Recension: Buzz Quiz TV

2008-08-28T18:01:00.011+02:00

Playstation 3

För er som redan är bekanta med Buzz-spelen finns inte så värst mycket att säga om seriens PS3-debut, konceptet och utförandet är i stort sett det samma. För de som inte känner till spelserien är det ett frågespel som spelas med en speciell spelkontroll som kallas ”Buzzer”. Tänk att man slår ihop Trivial Pursuit med Jeopardy och gör ett humorladdat tv-spel av det så ligger man ganska nära vad Buzz är. Spelet har fyra huvudkategorier som vardera har ytterligare 4 underkategorier med sammanlagt 5000 frågor man kan testa sina kunskaper med.

Man kan spela ensam och försöka få en så hög poäng som möjligt, men spelets sanna glädje ligger i att spela det tillsammans med sina vänner, vilket kan vara hur kul som helst. Och tack vare PS3-ans online-möjligheter är man inte längre begränsad till att bara tävla mot varandra, nu kan man även samarbeta mot ett annat gäng i det nya ”soffa mot soffa”-läget. Och online-möjligheterna stannar inte där, man kan även köpa paket med nya frågor från Playstation Network eller spela quiz uppladdade av andra spelare.
På det stora hela är Buzz Quiz TV ett mycket roligt spel som klarar av att underhålla såväl inbitna tv-spelare så som mig själv som fullständiga noviser som min gamle far. (Ni skulle sett hans lyckliga min när han besegrade mig i allmänbildnings-kategorin.)

Det finns dock vissa saker förtjänar kritik. En sådan är det faktum att man inte får välja vilka spelmoment som ska vara med, det är alltid samma. Jag hade varit väldigt tacksam över möjligheten att plocka bort det irriterande ”skicka bomben vidare”-läget som handlar lika mycket om tur som om kunskap. En annan sak jag saknar är medaljerna. I PS2-spelen fick spelarna medaljer när spelet var över för t.ex. flest antal rätta svar eller kortast genomsnittlig svarstid. Varför detta tagits bort i PS3-versionen kan jag inte begripa. Lägg slutligen till att vissa frågor innehåller rena faktafel. (Hannibal var inte Romare, han var från Karthago!) Dessa brister drar ner slutbetyget från en femma till en fyra, vilket dock fortfarande är ett bra betyg.

Betyg 4/5

Andra bloggar om: tv-spel, tvspel, datorspel, ps3, playstation 3, playstation3, buzz

Recension: Turok

2008-08-24T14:48:00.010+02:00

Playstation 3

Jag gillar dinosaurier. Dinosaurier är häftiga, och i Turok finns det gott om dem. När spelet börjar befinner sig Turok och ett gäng av lika muskulösa och testosteron-uppumpade soldater ombord på ett rymdskepp på färd mot en fjärran planet, där de ska fånga in hög före detta militär som nu givit sig in på en annan mindre hedersvärd bana. Vad som händer sedan är förståss inte svårt att lista ut. Rymdskeppet blir nedskjutet och kraschlandar i en djungel som kryllar av… just det: dinosaurier.
Under resans gång får stifta bekantskap med allt från små raptor-liknande ödlor som man lätt dödar med ett skott från pistolen till den fruktansvärda Tyrannosaurus Rex som tål lika mycket stryk som ett hangarfartyg. Utöver dessa finns det även mänskliga soldater och lite olika monster som alla vill göra livet surt för dig. På grund av den bristfälliga kontrollen lyckas de också ganska ofta med det. Det går inte att komma ifrån att mus och tangentbord är de ultimata styrdonen när man ska pricka monster och skurkar i ett Fps. Det går dock att få bra spelkontroll även med en Sixaxis, vilket Resistance: Fall of man med all tydlighet bevisade.
Det här med att man får räkna med att dö en hel del är irriterande i mer än ett avseende på grund av de ogenomtänkt utplacerade checkpointsen. (finns det någon bra svensk översättning för det ordet?) Ibland kan jag tycka att de utplacerade orimligt långt ifrån varandra, men vad som är värre är att de alltför ofta är placerade precis innan de punkter där spelet stannar upp och laddar. Tänk dig att du just dött, tvingas vänta en stund medan spelat laddar innan du skickas tillbaka till den senaste checkpointen, sedan hinner du inte ta mer än tre steg innan spelet återigen måste ladda. Visst låter det irriterande? Tänk dig då att tvingas göra om det fem gånger innan du slutligen lyckas ta dig vidare. Kan man göra en större tabbe i bandesign?

Dock så är inte Turok utan ljuspunkter. Dinosaurierna är häftiga och det är även den arsenal av vapen man har att använda på dem. Jag tycker även att grafiken är imponerande, även om jag vet att det finns många som är av en annan uppfattning. Spelet är också för det mesta ganska roligt även om vissa delar kan kännas frustrerande.

Sammanslaget är Turok ett helt okej pang pang-spel, men inget som är vare sig nyskapande eller särskilt minnesvärt.

Betyg 3/5

Andra bloggar om: tv-spel, tvspel, datorspel, ps3, playstation 3, playstation3

Varför pinga en privat blogg?

2008-08-10T22:52:00.003+02:00

Ska snart gå och lägga mig. Sitter här och äter kvällsmat samtidigt som jag läser nypingade bloggar på nyligen.se. Såg en blogg som hette "Annelas myshörna", och bestämde mig för att klicka på den. Där möttes jag dock av meddelandet bloggen bara var öppen för inbjudna läsare, en funktion som Blogspot tillhandahåller sina användare.
Inget ont om privata bloggar. Om man bara vill dela med sig av det man skriver till sina närmaste så är det givetvis inget fel med det. Men varför pinga en sådan blogg? Vad finns det för mening med att berätta för den svenska bloggosfären att man uppdaterat sin blogg när den absoluta majoriteten ändå inte kan komma in och ta del av uppdateringen?
Förutom att det är onödigt och knappast tillför något för bloggen/bloggägaren själv är det inte schysst mot andra bloggare, som snabbare försvinner från listan över nyuppdaterade bloggar och därmed riskerar att gå miste om besökare. Ej heller är det anses vara schysst mot läsare av bloggar istället för länkar till läsbart material får länkar som inte leder någonvart.
Nej, att pinga privata bloggar är helt klart dålig netikett.

Andra bloggar om: bloggar, bloggosfären, netikett, internet

Ny bild på akvariet

2008-08-08T16:38:00.004+02:00

Några månader har förflutit och med dem en del förändringar i akvariet. De sista av akvariets ursprungliga invånare, Slöjstjärtarna är nu borta. Dom grisade ner något alldeles fruktansvärt så till slut fick jag nog och lät dem flytta till ett nytt hem i Dagsås. Efter vad jag hört lever de och mår bra. Även min Guldgurami-hona är borta, hanens aggressiva beteende kostade tillslut henne livet. Hon har nu ersatts med en Blå hona som verkar komma bättre överrens med hanen. Ibland jagar han iof även henne, men akvariets nya inredning gör att hon utan svårigheter kan gömma sig när det behövs. Akvariet har också fått nya invånare i form av ett par malar samt ett stim Indianplatys. De sistnämnda är verkligen mycket vackra, även om jag hade föredragit dem i någon annan färg. Med gulaktig sand och en Gul(d) Guramihane känns det lite väl enformigt att även ha gula platys. Nya plastväxter och ny bakgrundsbild livar dock upp litegrann.

Andra bloggar om: akvarium, husdjur, fritid

Salsa!

2008-08-04T16:28:00.006+02:00

Här han ni en bild från natten mellan lördag och söndag, där jag försöker dansa Salsa. För att vara första gången gick det nog ganska hyfsat, men man kände sig ändå riktigt kass när man såg hur duktiga alla andra var.

Andra bloggar om: dans, salsa, fest, uteliv

Ett mystiskt paket

2008-07-21T17:12:00.002+02:00

Härom veckan fick jag en avi från posten om att jag hade ett paket att hämta ut. Jag tror iaf att det var till mig, det bor ju inga andra ”Dr Erik Hellsborn” på min adress. Skumt, och det hela blev ju inte mindre suspekt av att det var skickat från något konstigt utländskt företag.

Väl på posten så konkade postistanten från ett fram ett stort, tungt paket. Jag, som nu var helt övertygad om att det låg ett blodigt grishuvud i kartonen öppnade paketet direkt på posten, och där i låg det... en massa papper. Givetvis bättre än ett grishuvud, men jag kan inte säga att jag blev klokare på det här. Vem i utlandet skulle få för sig att skicka ett paket till ”Dr Hellsborn” innehållande vad som verkade vara en massa företagsrapporter och redovisningar skrivna på svenska.
Hur som helst valde jag att inte ta med mig paketet hem, utan sa åt postistanten att skicka tillbaka det till avsändaren.

Undrar vad som händer här näst.

Nytt Ratchet & Clank-spel till PS3

2008-07-18T01:20:00.004+02:00

PS3:ans kanske allra roligaste spel får snart en uppföljare. Ännu ett spel att längta efter.

Medeltida Ystad

2008-07-16T21:50:00.005+02:00

Var nere i Skåne i lördags tillsammans med ett par partikamrater. Förutom ett stopp i Helsingborg där vi hämtade ett par tusen sd-tidningar för utdelning och dessutom bjöds på grillat och potatissallad besökte vi även Medeltida Ystad tillsammans med några sverigedemokrater från Österlen. Det var väl tyvärr inte mer än måttligt roligt, mycket p.g.a. vädret som lämnade en hel del att önska. Här är ett par bilder i alla fall.

Andra bloggar om: ystad, medeltid, historia, festivaler, sverigedemokraterna

Empires releasedatum spikat!

2008-07-16T01:08:00.004+02:00

6 februari är det dags!

Andra bloggar om: tv-spel, tvspel, datorspel

"In the end there will be only chaos"

2008-07-16T00:44:00.002+02:00

Spel att längta efter del 2

2008-07-10T15:28:00.007+02:00

1. Beyond good & evil 2Bg&e 1 var mitt första spel till PS2. När jag först spelade det tyckte jag inte att det var något särskilt. Men sedan dess har jag återkommit och spelat igenom det flera gånger och insett att det faktiskt är ett riktigt charmigt spel fullt med saker att utforska. Väldigt lite är hittills känt om uppföljaren, förutom en kort teaser vet vi faktiskt ingenting. Förhoppningsvis dyker det upp mer info på E3.

2. God of war 3Gow vet vi om möjligt ännu mindre om. Faktum är att bilden ovan är det enda som hittills släppts ut till allmänheten. Någon tvekan om att det kommer bli bra hyser jag dock inte. Ettan och tvåan var antagligen de bästa, och helt klart de snyggaste spelen som släpptes till PS2 så det finns all anledning att se framemot Kratos PS3-debut.

3. Bionic Commando: RearmedDet görs alldeles för lite 2D-spel nu för tiden. Inget illa om 3D, men det skadar aldrig med lite omväxling. Med den bakgrunden är ett sido-scrollande pang pang-spel som Rearmed mer än välkommet, och döma av vad vi sett hittills kan det bli hur häftigt som helst.

4. The Lord of the Rings: ConquestTyp som Battlefield… fast med alver och orcher. Rent grafiskt ser det väl bara sådär ut, men det faktum att det handlar om Tolkiens midgård är fullt nog för att få mig intresserad.

Läs även: Spel att längta efter - Del 1

Andra bloggar om: tv-spel, tvspel, datorspel, ps3, playstation3, playstation 3

VHS-film?

2008-07-04T16:29:00.004+02:00

Jag var nere och handlade på Netto igår, kan ni gissa vad dom sålde där? Jo, VHS-filmer! Trodde ärligt talat att de enda ställena väster om östersjön man överhuvudtaget kunde hitta sådana nuförtiden var i second hand-butiker. VHS slogs ju ut av DVD för flera år sedan, och nu är ju även DVD så sakta på väg att bytas ut av Blue ray. Finns det verkligen någon där ute som fortfarande köper VHS?

Andra bloggar om: film

Bästa reklamfilmen någonsin?

2008-06-30T14:14:00.002+02:00

Hittad på Spelfeber.

Andra bloggar om: tvspel, datorspel, reklam, rökning

Äntligen semester!

2008-06-22T21:48:00.002+02:00

Klockan närmar sig tio och jag har just kommit hem från en lång dag på jobbet. Inte vilken dag som helst ska nämnas, utan sista dagen innan semestern! Efter att ha arbetat sommaren igenom de senaste tre åren som timvikarie kommer jag under kommande fyra veckor vara förunnad det som tidigare förnekats mig. Jag håller tummarna för ett skifte i väderleken så att det blir fyra veckor av sol, bad och grillning som ligger framför mig. Skulle så inte bli fallet så klarar jag mig nog ändå tack vare en hög nyinköpta DVD-filmer och ett par nya PS3-spel.
Nu ska jag fira att min ledighet har börjat med en hemlagad pizza och ett glas gott öl.

Andra bloggar om: sommar, semester, fritid, arbete

Spel att längta efter

2008-06-19T21:53:00.008+02:00

1. Empire: Total warMedieval 2: Total war är i mitt tycke det bästa spelet någonsin. I uppföljaren har vi lovats stora strider till sjöss, en förbättrad AI, samt en rad nya finesser och möjligheter. Det kan inte bli annat än suveränt.

2. Resistance 2

Vad kan jag säga? Jag gillade verkligen ettan och tvåan ser ingalunda ut att bli sämre.

3. Spore
Sims-skaparen Will Wrights senaste projekt. Du startar med en liten amöba i havet, hjälper den att utvecklas och bli allt mer intelligent för att slutligen bli planets dominerande livsform. Väl där kan man sedan resa ut i rymden och besöka andra spelares planeter. Verkar sannerligen mycket intressant.

4. Majesty 2
Majesty var ett av mina absoluta favoritspel under min tonårstid och det platsar antagligen än idag på min topp 5-lista vad gäller antal spelade timmar. En expansion släpptes och en uppföljare påbörjades men lades ner innan den hann bli färdig. Nu, flera år senare tycks en uppföljare äntligen bli verklighet. Det ska bli spännande att se resultatet.

Vad längar ni andra efter för spel?

Andra bloggar om: tvspel, tv-spel, datorspel

Sommarens häftigaste film?

2008-06-13T13:36:00.002+02:00

"The last legion" kommer ut på DVD nu på onsdag. Jag längtar.

Solbränna à la Suntrip

2008-06-09T18:33:00.002+02:00

Det har varit soligt och fint hela helgen så jag tänkte försöka få lite färg. Väl medveten om att jag lätt bränner mig på bl.a. axlar, nacke och fötter såg jag till att smörja in dessa känsliga ställen. Så här i efterhand önskar jag att jag varit lite mer noggrann. Kolla in högra skuldran. Värsta brännan sedan den första Sällskapsresan-filmen.

Andra bloggar om: sommar, fritid

Zlatan blir EM:s stora flopp

2008-06-04T15:34:00.003+02:00

Saxat från DN:
"24 procent av de drygt 14.000 svenskar som svarade på fotbollssajten Hattricks undersökning tror att Zlatan blir den största besvikelsen i mästerskapet, och svenskarna är det enda folket som sätter en landsman som favorit till den inte så smickrande utmärkelsen."

Ett ganska oväntat resultat tycker jag. I måndags skrev jag att Zlatan åtnjöt ett stort folkligt stöd, men så verkar alltså inte vara fallet. Att Zlatan kommer floppa är jag helt övertygad om, skönt att man inte är ensam om den åsikten.

Andra bloggar om: fotboll, em, em 2008, idrott, sport, zlatan

Zlatan, Zlatan, Zlatan

2008-06-02T20:54:00.009+02:00

Igår förlorade Sverige uppvärmningsmatchen inför EM mot Ukraina. Zlatan spelade och sin vana trogen gjorde han inga mål. Hur många matcher är det sedan han gjorde mål sist? 13? 14? 15? Jag skrev om Zlatan redan i höstas och hur märkligt jag tyckte det var att en anfallare som aldrig gör några mål får spela kvar. Nu tänker jag inte upprepa mig, jag tänker istället delge er min teori varför herr Ibrahimovic trots sin föga imponerande statistik får vara med och spela EM:
Han är invandrare.
I egenskap av en framgångsrik, (han gör trots allt bra ifrån sig i Inter) invandrad idrottsman är han en lämplig propagandasymbol för det mångkulturella samhället. ”Hur kan du vara emot invandring? Utan invandring hade vi ju inte haft Zlatan.” Detta har den svenska journalistkåren inte varit sena att ta vara på. Zlatan framställs ständigt som landslagets största stjärna, Sveriges enda hopp, mannen som ska leda oss till seger. Denna glorifiering har inte varit utan verkan, Zlatan är älskad ute i stugorna. Detta torde mer eller mindre uteslutande bero på journalistkårens målmedvetna arbete. En anfallare som aldrig gör några mål borde ju rimligtvis inte vara populärare än t.ex. en höjdhoppare som river på första hoppet i varenda tävling han är med i. Men Zlatan är som sagt populär, mycket populär. Det är därför Lars Lagerbäck inte petar honom, han vågar inte stöta sig med den folkliga opinionen. Efter det stundande misslyckandet i EM, någon framgång är inte att hoppas på så länge Zlatan är med, hoppas jag sannerligen att Lagerbäck får sparken som förbundskapten och att han ersätts med någon som har mod nog att ersätta den massmediale gullegrisen Zlatan med en anfallare som faktiskt kan göra mål.

Uppdatering: Möjligheten att kommentera den här posten har stängts av då vissa människor inte klarar av att argumentera på ett civiliserat sätt utan tvunget måste ta till personangrepp och andra oförskämdheter.

Andra bloggar om: em, em 2008, fotboll, sport, idrott, zlatan, politik, invandring, massmedia

Recension: Ratchet & Clank –Tools of destruction

2008-05-26T19:53:00.012+02:00

Playstation 3

"Nu ska vi skåla
för en kärring som skråla
att brott det lönar sig ej.
Men plundra och mörda
gör jag varje lördag
och hittills så lönar det sig."

De mekaniska rymdpiraterna dansar och sjunger och verkar vara på gott humör. Men sen så dyker det upp en liten luden figur med stora öron och ett ännu större gevär… som skjuter tornadovindar! Och snart återstår bara skrot av de trallglada piraterna.
Det är ungefär på den här nivån Ratchet & Clank –Tools of destruction befinner sig. Detta ska inte tolkas som något negativt, tvärtom. För hur ofta hittar man spel som verkligen är roliga? Och då menar jag inte roliga som i underhållande, sådana spel finns det gott om, utan snarare ”haha-roligt”. För det är just vad Ratchet & Clank är. Oavsett om det handlar om en mekanisk näve med en stor röd boxningshandske som flyger ut ur väggen och slår konock out på folk i bästa Acme-stil, eller en röst i högtalarna som med barsk stämma klargör att datorbasen inte får användas för att ladda ner spel, musik eller ”alternativa filmer” så kommer jag ofta på mig själv med ett brett flin på läpparna när jag spelar. Och hur ofta händer sånt i andra spel? Men Ratchet & Clank är mer än bara humor, mycket mer. Den färgglada och mycket detaljrika ”pixar”-grafiken är en fröjd för ögat. Ljudet håller hög klass, och blir knappast sämre av att alla spelets karaktärer talar svenska. Även kontrollen förtjänar beröm, framförallt det faktum att Ratchet & Clank är det första PS3-spel som använder Sixaxis-kontrollens rörelsekänslighet på ett bra sätt. I de övriga PS3-spel jag har i min hylla saknas antingen styrning genom rörelsekänslighet helt och hållet eller också så känns den bara onödig och påtvingad. Så är det inte här. Här används kontrollens rörelsekänslighet på ett ypperligt sätt de olika minispel man då och då ställs inför under spelets gång. Det kan han handla om att flyga med sina robotvingar, sikta med en stor laserkanon eller göra ett Halo-hopp (fallskärmshopp utan fallskärm, fråga inte). Det funkar utmärkt i alla lägen.
För att samanfatta så är detta ett riktigt, riktigt bra spel. I sina bästa stunder känner jag en spelglädje jag inte tror jag känt sedan Super Mario 64, det om något är ett gott omdöme.

Betyg 5/5

Andra bloggar om: tv-spel, tvspel, datorspel, ps3, playstation 3, playstation3

Romeo och Don Juan? Nej, bara två losers

2008-05-18T10:25:00.003+02:00

Lyssnade lite på radio igår kväll. Det var ett program om ett par killar som var professionella krograggare. En kvinnlig journalist intervjuade dem och de berättade om sina olika tekniker, vad man skulle tänka på, hur man skulle tolka kvinnors signaler osv. Det lät verkligen som om de här killarna visste vad de snackade om. Senare följde journalisten med killarna ut på puben för att få se dem utföra sin magi i praktiken. Och hur tror ni det gick? Efter en timme på puben hade killarna försökt ragga upp flera tjejer, men endast fått ointresse och irritation tillbaka. Om dom lyckades hitta någon att hångla med senare vet jag inte då jag var tvungen att återgå till mitt arbete.Oavsett vilket, blir du imponerad av de här killarnas färdigheter? Det blev i alla fall inte jag. Att ragga på tjej efter tjej efter tjej till dess att man till slut hittar någon som är intresserad kräver inga speciella färdigheter, ja utan möjligtvis en frånvaro av insikten om att man inte är så grym som man tror.
När jag själv är ute och festar är jag ganska sparsam med raggandet. Men de gånger när jag väl försöker så brukar det oftast gå ganska bra. Jag har i alla fall garanterat högre andel framgångsrika försök än vad de här två killarna hade. Och ändå pratade de som om dom skulle ha något att lära ut till oss andra.

Losers

Andra bloggar om: fest, uteliv, relationer

Sommartider hej hej

2008-05-08T12:34:00.002+02:00

Gårdagen kan nog klassas som årets första sommardag. Inte bara var det första dagen jag gick i kortbyxor, på kvällen satt jag utomhus och åt grillat för första gången gången sedan förra sommaren. Det lär dock dröja minst en månad till innan jag vågar mig på ett dopp.

Recension: Resistance - Fall of Man

2008-04-27T22:33:00.014+02:00

Playstation 3

”När ryssarna stängde sina gränser fruktade vi att de höll på att utveckla ett nytt supervapen. Sanningen visade sig vara något mycket värre.”

Resistance utspelar sig i en alternativ verklighet där andra världskriget aldrig ägde rum. Istället har folket i Europa ställts inför ett långt värre öde, Chimera, ett virus med ursprung i Ryssland. När en människa smittas av Chimera sätter en mutation igång vilket snart förvandlar de smittade till ohyggliga monster. Monster som är starka. Monster som är intelligenta. Monster som inte vill dela på planeten. När spelet tar sin början har hela den europeiska kontinenten redan fallit under Chimera och på de brittiska öarna för de sista mänskliga motståndssoldaterna en hopplös kamp för sin överlevnad. Hjälp är dock på väg. USA (som för övrigt verkar ha utvecklats till någon slags polisstat) har valt att understödja britterna med trupper och stridsvagnar. Du axlar rollen som den amerikanske sergeanten Nathan Hale och spelet tar sin början.

Resistance är i grund och botten ett ganska standardmässigt krigs-Fps. Man springer runt på olika banor tillsammans med sina allierade och pepprar motståndare med olika vapen. Då och då ges man också möjlighet att ratta ett fordon med lite extra eldkraft. Vad som skiljer ut Resistance är dels motståndet, dels vapnen. Chimera-monstren bjuder ett betydligt mer varierat motstånd än vad mänskliga fiender någonsin skulle kunna. Vid sidan av vanligt standardinfanteri som fungerar ungefär som mänskliga soldater ställs man mot allt från små skorpionliknande kryp till uppumpade jättar med artillerikanoner på armarna. Dessa anfaller alla på olika sätt och kräver olika strategier för att besegra. Och nya, aldrig tidigare sedda strategier kommer du också få använda dig av tack vare den helt unika vapenarsenalen som spelet bjuder på. Vad sägs om ett energivapen som kan skjuta rakt igenom solida väggar, en kulspruta med målsökande skott eller en granat som skapar ett kraftfält runt omkring dig och skadar alla monster dumma nog att komma i närheten?

Resistance är rakt igenom ett mycket bra spel. Det är underhållande, det är snyggt, det har ett högt omspelningsvärde och det har ett bra flerspelarläge där man både kan utmana sina kompisar i en death match eller spela igenom singleplayer-uppdragen tillsammans.
Som sagt: Bra!

Betyg 5/5

Andra bloggar om: tv-spel, tvspel, datorspel, ps3, playstation 3, playstation3

Vi är Varberg, bäst i Sverige!

2008-04-20T15:24:00.014+02:00

Som alla sportintresserade känner till var det SM-final i innabandy mellan Warberg och AIK uppe i Globen igår. För att ge vårt lag rejält publikstöd hade föreningen precis som ifjol bokat ett tåg för att så många Varbergare som möjligt skulle kunna ta sig upp till hufvudstaden. Dessa biljetter var mycket eftertraktade och räckte tyvärr inte åt till alla som ville ha. Jag var dock en av de lyckliga som fick plats på tåget, och kan därför presentera följande bildrepotage från resan.

Samling på Varbergs station klockan 07.00.

Tåget skulle visa sig vara ganska rejält försenat, men till slut fick vi stiga ombord och påbörja resan.

Martin var mitt sällskap på resan. Det var han som stod och köade i flera timmar utanför Sparbankshallen så att vi fick våra biljetter. Tack, jag uppskattar det.

Warberg hade en egen lounge bokad i Globen. Inga gnagare tillåtna!

Första perioden startar.

AIK:s supportrar var mer än tio gånger fler till antalet. Men vad hjälpte det? Vi överröstade dem ändå.

Andra perioden. AIK har precis tagit ledningen med 3-2.

Men det slutade ändå lyckligt. Efter ett resultat på 4-4 efter full tid och ett gastkramande men mållöst sudden death så vann Warberg på straffar. Guldet stannar på västkusten ett år till.

Hemma i Varberg igen. Guldet firas med en öl på puben tillsammans Jonathan och några andra vänner.

Idag, söndag så hyllades guldmedaljörerna på Varbergs torg av inte mindre än 5000 (!) Varbergare. Själv var jag tyvärr inte närvarande. Snäll som jag är hade jag morgonen innan gått med på att göra ett passbyte med en arbetskamrat.

Andra bloggar om: varberg, sport, idrott, innebandy

Recension: Viking -Battle for Asgard

2008-04-15T23:43:00.005+02:00

Playstation 3

Nog är det lite konstigt att det inte finns fler spel som utspelar sig i vikingamiljö? Nordisk mytologi är minst lika spännande som t.ex. grekisk, och vem kan med handen på hjärtat säga att vikingar inte är häftiga?

Några som i alla fall insett detta är Total war-skaparna Creative assembly som nu släppt actionspelet Viking -Battle for Asgard.

När spelet tar sin början ser det dystert ut för människorna i Midgård. Dödsgudinnan Hel har öppnat upp portarna till underjorden och hennes legioner av odöda soldater har tagit över det mesta av människornas värld. I en av de sista återstående byarna för vikingakrigaren Skarin och hans stamfäder en förtvivlad kamp mot Hels överlägsna styrkor. Striden går illa, men just när det ser ut som att allt är förlorat får vikingarna hjälp från ovan. Gudinnan Freja griper in, räddar byn från förintelse och utser Skarin till hennes utvalda krigare som ska leda kampen mot Hel. För att kunna besegra Hel måste man vinna ett antal viktiga nyckelpositioner. Dessa nyckelpositioner består av hårt bevakade fort, fyllda med Hels allra starkaste krigare. Att ta dessa fort är en uppgift som inte ens Skarin kan klara av på egen hand, hur hård han än må vara. Större delen av spelet består således av att färdas runt i Midgård med målet att samla ihop tillräckligt många vikingar för att kunna ta dessa fort. Här snackar vi om klassisk ”Jag-och-mitt-svärd-mot-världen”-action där Skarin springer runt och hackar sönder Hels soldater för att rädda tillfångatagna vikingar eller hugger dem i ryggen medan han smyger genom deras baser i jakt på något viktigt föremål. När man sedan är klar med de obligatoriska förberedelserna är det dags att samla sin arme och tåga mot närmaste fiende-fort för att där drabba samman med Hels styrkor. Medan dina soldater håller merparten av fienderna upptagna är det din uppgift att säkra deras seger genom att ta strategiskt viktiga punkter på slagfältet och döda vissa viktiga fiender. Lyckas du med detta får du tillgång till nya delar av Midgård som håller såväl nya utmaningar som nya belöningar.

Battle for Asgard är ett underhållande spel, inget snack om den saken. Jag njöt i fulla drag av att färdas runt i den nordiska miljön och se hur det mörka, dystra landskapet åter blev ljust och vackert varefter Hels ondska drevs bort. Jag gladdes åt det utmärkta stridssystemet som vågade vara enkelt och okomplicerat. Jag fann en sadistisk glädje i att se de blodiga slow motion-avslutningarna där fienderna förlorade såväl armar som huvud. Dock så har även den ljusaste solen sina fläckar och Battle for Asgard är tyvärr långt ifrån ett perfekt spel. Allra värst är antagligen frys-buggen där hela spelet helt enkelt fryser och man blir tvungen at starta om. Inte så lite irriterande om man kommit långt utan att kunnat spara. Även grafiken lämnar en del att önska. Spelet som helhet ser helt okej ut men saker som att karaktärerna inte rör på munnen när de pratar eller att man när man vandrar genom en by kan få se fem stycken helt identiska vikningar stående bredvid varandra skadar stämningen. Detta är saker som spelutvecklarna faktiskt borde ha fixat innan spelet släpptes. Sedan hade det givetvis också varit trevligt med lite sidouppdrag och kanske ett strategiskt element där man kunde ge sina soldater olika order under de större striderna.

Jag vill gärna ge spelet en fyra då det trots bristerna är mycket underhållande att spela. Men nej, det blir bara en trea, om än en stark sådan. Hade spelet bara fått några månader till på sig hade det nog kunnat bli mycket bättre, men det kommer vi tyvärr aldrig få veta säkert.

Betyg 3/5

Andra bloggar om: tv-spel, tvspel, datorspel, ps3, playstation 3, playstation3

Ny bild på akvariet

2008-04-01T21:19:00.003+02:00

Då det gått nästan två månader sedan senaste bilden är det dags för en ny bild från akvariet, och det har hunnit hända en hel del sen sist. Närmare bestämt tre stycken förändringar värda namnet.
För det första dog samtliga Kardinaltetror och Tigerbarber i en tragisk olycka. Dessa har nu ersatts av ett Guldgurami-par. Ni kan se hanen på bilden ovan. Dessa är mycket vackra att titta på, men tyvärr tror jag inte de trivs särskilt bra, i alla fall inte honan. Den stackaren har bara halva sin stjärtfena kvar då hanen är på och nafsar hela tiden. Den här arten skulle nog trivas bättre i ett större akvarium.
Även inredningen i akvariet har ändrats. Jag har tröttnat på akvarieväxter som antingen tuggas sönder av Slöjstjärtarna eller snabbt täcks av fula alger. Så numera består inredningen uteslutande av sten och mangroverötter, vilka förhoppningsvis kommer vara relativt lätta att hålla rena.
Slutligen har jag tagit bort min pump och kör med syretabletter istället. De två pumpar jag har haft i min ägo har båda börjat krångla så nu får det räcka. Visserligen betyder detta att akvariet kommer bli smutsigt snabbare, men det är inget som inte jag och min trogna slamsugare kan råda bot på.

Andra bloggar om: akvarium, husdjur, fritid

Ur led är tiden

2008-03-22T17:17:00.006+01:00

Nyårsafton 2007

Påskafton 2008

(Om ni inte fattar vad jag vill ha sagt så är det att det ska vara snö på Nyårsafton och barmark på Påskafton. Inte tvärtom.)

Förkylning och Caesar 3

2008-03-22T16:52:00.005+01:00

Det lider mot lördagskväll och här sitter jag… med förkylning. Det blir inget partajande för mig ikväll. Tråkigt. Men ska man se det från den ljusa sidan så får jag istället lite extra tid att spendera med mitt senaste spelköp, den gamla klassikern Caesar 3. I Oktober i fjol skrev jag om Caesar 3 och sade då att jag antagligen aldrig skulle köpa spelet då en fyra nu hunnit komma ut. Efter att ha laddat ner demot på detta ändrade jag dock uppfattning då trean faktiskt kändes bättre.

En intressant sak som jag aldrig lade märke till när jag spelade spelet i yngre år är att det går att ställa in svårighetsgraden, och att denna när man först startar spelet är inställd på ”Hard”. Kanske inte så konstigt att jag fann spelet så svårt? Nu spelar jag istället på ”Easy”. Får se om jag lyckas varva det den här gången.

Andra bloggar om: datorspel, tvspel, tv-spel

PS3 i all ära...

2008-03-13T12:35:00.004+01:00

... men Medieval 2: Total war till PC är och förblir det bästa spelet någonsin, och det lär det förbli fram tills dess att uppföljaren Empire kommer ut.

Andra bloggar om: tvspel, datorspel

Årets första nyckelpiga

2008-02-25T18:07:00.004+01:00

Idag såg jag årets första nyckelpiga. Ännu ett vårtecken.
Om ni undrar över bilden så var det nått jag hittade när jag googlade på "ladybug", som nyckelpiga heter på engelska.

"There's a way, where there's a whip"

2008-02-22T13:35:00.002+01:00

Det här klippet är taget från den tecknade versionen av Sagan om konungens återkomst från 1980, och nu har jag fått den här sången på hjärnan. Håll med om att den är medryckande.

Andra bloggar om: sagan om ringen, film

Vår i luften!

2008-02-18T21:20:00.002+01:00

Det var verkligen härligt väder i Varberg idag. Strålande solsken, och årets antagligen högsta temperatur. Var faktiskt ute lite med bara kortärmat på överkroppen, och det gick faktiskt bra så länge det var vindstilla.
Det är vår i luften, sanna mina ord.

Usch, vad upprörd jag blir

2008-02-16T23:01:00.002+01:00

Upptäckte just att min ena PS3-kontroll inte fungerar som den ska. Så gott som allt fungerar fortfarande, Men när man drar vänsterspaken mot sig händer ingenting.

Recension: Conan

2008-02-11T20:56:00.001+01:00

Playstation 3

Efter att ha kikat i bloggarkivet insåg jag att jag inte har skrivit någon spelrecension sedan i augusti förra året. Det kan ju tyckas lite dåligt så här kommer en recension av mitt senaste inköp till PS3:an, Conan.

Redan efter att jag spelat demot kunde jag konstatera att Conan var en God of war-klon. Detta är i sig inget dåligt, GoW 1 & 2 är ju trots allt två väldigt bra spel. Spelkontrollen i Conan är i det närmaste identisk med GoW, och likaså spelupplägget. Med ett antal vassa vapen och lite magier ska man plöja sig igenom horder av fiender för att i slutet av varje bana besegra en boss som endast kan dödas genom att trycka på de knappar som visas på skärmen. Varefter man dunkar ner skurkar belönas med poäng som man kan köpa nya attacker med.
Vad som skiljer striderna i Conan från Gow är att man inte hittar enstaka nya vapen efter hand, istället plockar man upp vapen från sina döda fiender, varpå man tvingas slänga sitt befintliga vapen. Med dessa kan man sedan strida med tre olika tekniker: enhandsvapen & sköld, ett enhandsvapen i varje hand eller ett stort tvåhandsvapen. Varje teknik har sina olika styrkor och svagheter och kan uppgraderas med olika unika attacker. Och attacker finns det gott om, kanske lite väl gott. GoW har aldrig bjudit på något särskilt stort utbud av attacker, men det har inte gjort något. Varje attack som finns med har fyllt en funktion och aldrig känts onödig. (Ja, förutom den där L1+fyrkant-snurren då) Conan däremot går i samma fälla som t.ex. Rygar och överöser spelaren med massor av olika slag och combos. Och dessa ser för all del alla väldigt häftiga ut, men många fyller ingen egentlig funktion och hade lika gärna kunnat utelämnas. Kvalitet går före kvantitet!
En annan sak som inte gör mig glad är vissa av de fiender man ska utöva dessa attacker på. Genom större delen av spelet utgörs dessa i huvudsak av vanliga människor, med enstaka undantag av lite lejon och flygande monster. Flera av dina attacker är specialiserade att användas mot just dessa mänskliga fiender och fungerar helt enkelt inte mot andra fiender. Därför förstår du säkert att jag blir lite sur när jag närmar mig slutet av spelet och upptäcker att mina nya kraftfulla attacker inte går att använda då motståndet nu enbart består av olika monster och spöken.

Mina klagomål till trots är Conan inget dåligt spel. Det håller inte GoW-klass, men så länge man gillar action-spel så är det ändå god underhållning.

Betyg 3/5

Andra bloggar om: playstation 3, tvspel, datorspel, recension, recensioner

Ny bild på akvariet

2008-02-05T21:56:00.000+01:00

Så här ser mitt akvarium ut nuförtiden. Uppgraderat med en kraftfullare pump och lite nya växter. Synd bara att fiskarna aldrig vill vara stilla. Jag tog ett 30-tal bilder och den här var den bästa.

Andra bloggar om: akvarium, husdjur, fritid

Dagens Rocky

2008-02-05T20:56:00.001+01:00

Dagens Rockystripp från DN. Martin Kellerman visar återigen att han är Sveriges bästa serietecknare. Dessutom har han en bra poäng här. Malmö suger.

Första veckan med PS3

2008-02-02T23:24:00.000+01:00

Min första vecka som PS3-ägare har snart passerat. Man skulle kanske kunna tro att anledningen till att jag inte skrivit något förrän nu beror på att jag suttit klistrad framför TV:n, men så är dock inte fallet. Inte för att spelen skulle vara dåliga på något sätt, inte alls. Utan snarare för att Såväl Fight Night som Sega Rally känns som utpräglade multiplayer-spel. Jag har varit uppe i boxningsringen med Booty, Yevon, Johannes, Jörgen och Nenne, och vi har även hunnit köra ett par snabba rallyn. Men när vännerna gått hem har jag stängt av TV:n och istället ägnat mig åt bokläsning och datorbaserat mmorpg.

Det är givetvis ett slöseri på en så oförskämt dyr spelmaskin som PS3, så när vi äntligen fick internetanslutningen att fungera igår så var det givetvis dags att ge sig ut och ladda hem lite singelplayer-demos. Hittills har jag laddat hem och spelet igenom tre stycken, Drakes fortune, Conan samt Rachet & Clank.
Drakes fortune är ett ganska klassiskt pang-pangspel. Välgjort, men ärligt talat, inte så värst roligt. Nej, detta spel kommer jag inte att köpa. Desto mer underhållande var de övriga två.
Conan är en God of war-klon, ingen kan påstå något annat. Dock så är det en välgjord sådan. När man ser den storvuxne barbaren hiva upp en fiende i luften, för att sedan hoppa upp efter och knäcka hans ryggrad på mitten inser man att han är, om inte lika brutal som Kratos, så i alla fall bra nära.
Ratchet & Clank å andra sidan är ett knasigt plattformspel med en stor portion humor. Vad sägs t.ex. om en arsenal som bl.a. innehåller en elektronisk discokula som får dina fiender att helt glömma dig och istället börja dansa disco eller en bomb som förvandlar galna mördarrobotar till söta, små pingviner? Spelet är dessutom helt på svenska.

Ska ladda hem fler demos imorgon. Om jag inte hittar något ännu bättre kommer jag nog köpa antingen Conan eller Ratchet & Clank inom en snar framtid.

Drakes fortune

Conan

Ratchet & Clank

Andra bloggar om: tvspel, datorspel, playstation 3, ps3

I väntans tider

2008-01-25T21:26:00.000+01:00

Så var det då äntligen löning vilket för mig betydde att det var dags att beställa Playstation 3. Sagt och gjort, så nu sitter jag här och väntar på att min PS3:s och mina två spel ska skickas ner från webbhallen i Stockholm. Vilka titlar jag valde kan ni se här nedan. Ledsen Jörgen, det blev inget Virtua Tennis 3, inte ännu i alla fall.

Fight Night Round 3

SEGA Rally

Andra bloggar om: tvspel, datorspel, ps3, playstation 3

Löneökning

2008-01-22T21:03:00.001+01:00

Fick idag besked om hur stor årets löneökning kommer bli. Inte mindre än 2000 kr extra per månad kommer jag kunna plocka ut hädanefter. Tror jag ska fira med att gå ner i tjänst och unna mig lite mer fritid.

Bionic Commando Rearmed

2008-01-20T22:35:00.000+01:00

Ännu en god anledning för mig att köpa en PS3:a efter nästa löning.

Gott nytt år

2008-01-01T21:06:00.001+01:00

Ett gott nytt år önskar jag mina läsare. Jag hoppas att ni hade det lika trevligt som mig på nyårsafton. Det hade ni antagligen, majoriteten av min lilla läsarskara var ju faktiskt på samma fest som mig. Hemma hos Pontus så åt vi smörgåstårta, sjöng karaoke och umgicks i goda vänners lag. Vi anordnade även en liten frågesport, med två fina cigarrer som första pris.

Vid tolvslaget drog vi oss ut till en närbelägen parkering för att skåla in det nya året samt bränna av några raketer. Det sistnämnda gick väl lite så där. Ett par av raketerna flög aldrig upp utan exploderade på marken, därav röken som ni kan se på den andra bilden.

Men allt som allt, en mycket lyckad kväll.

Andra bloggar om: nyår, fest

Ett inlägg om ingenting

2007-12-21T23:35:00.000+01:00

Har egentligen ingenting intressant att skriva, men det var så länge sedan sist så jag skriver ändå. Kollade på The League på DVD tidigare ikväll, helt okej film.
Ska nog gå och lägga mig snart, ska försöka orka med ett träningspass under morgondagen.
Ska för övrigt på på bio imorgon kväll med Booty och Madde. Vi ska se Beowulf. Den verkar väldigt bra. Visserligen har den inte fått något vidare betyg på IMDB, men å andra sidan så rynkade ju IMDB-folket på näsan åt Ring of the Nibelungs också, så vad vet dom?

Hm... det blev visst ett inlägg om film, istället för ingenting.

Hur klimatvänlig är du?

2007-12-04T21:45:00.000+01:00

Hur mycket växthusgaser bidrar du till att släppa ut varje år? Är din livsstil acceptabel eller är du en av de många som måste ändra sig? DN har svaret. Som ni kan se på skärmdumpen här ovanför så är jag en av få svenskar som faktiskt inte behöver skämmas. Om man tar cykeln istället för bilen, undviker att flyga och försöker att bara äta nötkött en gång i veckan så kan man alltså göra en betydande skillnad.

Hur duktig är du? Gör testet och få reda på den hårda sanningen: Länk

Andra bloggar om: miljö, klimatförändringar

Oskyldigt dömd

2007-12-03T23:33:00.000+01:00

Länk

Tack till Weine för hjälp med bilden.

Andra bloggar om: sport, idrott, innebandy

Ett litet släktfoto

2007-12-02T20:24:00.000+01:00

Igår var jag uppe på besök i Götet med anledning av att min nya kusin, lille Oskar skulle döpas. Jag glömde tyvärr att ta med min kamera, men det gjorde dessbättre inte min mor, som fotade desto ivrigare. En av de bättre bilderna var den här, ett släktfoto över den yngsta Hellsborn-generationen.

Från vänster: Tobias, underskriven, Hannes, Josefine, Lisa och förståss lille Oskar.

Att vika tvätt

2007-11-23T21:09:00.000+01:00

... måste vara bland det tråkigaste som finns.

Vad är grejen med Zlatan?

2007-11-22T09:51:00.001+01:00

Genom gårdagens 2-1 seger mot Lettland är Sverige nu klart för nästa års fotbolls-EM. Själv jobbade jag till klockan nio igår kväll, så jag hann tyvärr bara se andra halvlek, men den var spännande nog. En sak som jag funderade på både före, under och efter matchen är Zlatan. Varför i hela friden får han fortfarande spela i landslaget? Han spelar ju som anfallare, och är inte tanken att anfallare ska göra mål? Det gör ju inte Zlatan. Det här var väl tolfte eller trettonde matchen i rad i blågult utan något mål för honom. Nog borde vi väl kunna hitta någon som kan göra bättre ifrån sig än så?

Andra bloggar om: fotboll, zlatan, em 2008

Känner du till Neo?

2007-11-11T19:28:00.000+01:00

På något sätt hittade jag idag till tidningen Neos hemsida. Som ni kan se ovan titulerar dom sig som ”Sveriges mest omskrivna och omtalade tidning”. En nätt liten överdrift kanske? Fram tills idag hade i alla fall jag inte hört ett ord om tidningen. Har du?

Andra bloggar om: media

Fågelbett, ingen stelkrampspruta

2007-11-06T17:08:00.000+01:00

Idag blev jag återigen biten av ett otacksamt djur. Den här gången var det en liten Blåmes som på något sätt förirrat ner i källaren på Östergården, där vi i hemtjänsten har vårt fikarum. Den hann dunka huvudet i fönstren både en och två gånger innan jag lyckades fånga och släppa ut honom, dock inte innan han hann visa sin tacksamhet genom att bita mig i fingret.

Om ni någonsin undrat över vilket som gör mest ont att bli biten av, en skogsmus eller en Blåmes så jag nu svaret: Skogsmusen är värre, men ingen av dem är något vidare farliga.

Andra bloggar om: djur, natur

Mitt nya akvarium, del 4

2007-10-29T18:25:00.000+01:00

”Ser det inte lite tomt ut” var min faders kommentar efter att han hade sett akvariet. Då höll jag inte med, mitt akvarium var alldeles utmärkt som det var. Efter ett par dagar så ändrade jag dock uppfattning, det var nog lite tomt. Jag placerade därför ut det lilla slott som jag fick med akvariet, men förstod samtidigt att det nog behövdes lite fler fiskar för att få ut det mesta av akvariet. Således gjorde jag ett besök i en djuraffär på vägen hem från jobbet idag och utökade mina stim av Kardinaltetror och Tigerbarbrer.
Med mig hem fick jag även den lilla krabaten som ni kan se på bilden ovan, en sötvattenskrabba. Kassörskan var inte helt säker på om hon kunde rekommendera att ha krabban tillsammans med tetrorna, det fanns en risk att den skulle försöka fånga och äta upp dem. Skulle detta visa sig bli verklighet så har jag nu inte bara levt upp till min fars förbättringstips utan även till det tips som Booty gav mig: Att det skulle vara mycket roligare om djuren i akvariet åt upp varandra.
Hittills har krabban emellertid krabban inte visat några sådana tendenser. Tetrorna får vara i fred och Slöjstjärtarna tycks han/hon vara rent livrädd för. Lite dumheter har den lille rackaren dock redan hunnit med, nämligen ett rymningsförsök. Han/hon klättrade upp på doppvärmaren och var på god väg att ta sig ut genom ett av sladdhålen. Dessa har nu fått tejpas igen.

Andra bloggar om: fritid, akvarium

Musbett och stelkrampspruta

2007-10-27T01:47:00.001+02:00

Igår kväll blev jag biten av en skogsmus. Ja, det är sant. Var hemma hos mina föräldrar och åt kvällsmat när den minsta av katterna kommer in med något i munnen som visar sig vara en nyfångad mus. Musen var inte död, eller ens märkmark skadad. Ni som har katter vet att dom tycker om att ”leka med maten”, och lilla Trissan är inget undantag. Hon släppte alltså lös musen inne i lägenheten för att sedan rusa efter och sätta tänderna i den igen. Då mina föräldrar inte ville ha Alien directors cut över hela köksgolvet fick jag fånga in musen för att kunna släppa ut den. Men min mamma som är väldigt fotoglad ville först fotografera musen i min hand vilket resulterade i den här bilden.

Vad bilden inte förtäljer är att musen inte alls var särskilt tacksam utan några sekunder senare satte tänderna i mitt högra pekfinger med full kraft. Det gjorde inte så värst ont, men det gick ändå hål på huden. Osäker på huruvida svenska möss bär på några otrevliga sjukdomar eller parasiter så ringde vi sjukvårdsupplysningen vilka rekommenderade ett besök på vårdcentralen, vilket jag genomförde idag efter jobbet. Som väntat tyckte inte doktor att det var något att oroa sig över. Hon föreslog dock att jag skulle ta en stelkrampspruta när jag ändå var där, eftersom jag inte gjort lumpen och därmed inte fått någon spruta då. Så helt meningslöst var vårdcentralsbesöket ändå inte.

Spelminnen: Caesar 3

2007-10-25T00:47:00.000+02:00

Caesar 3 är ytterligare ett av spelen jag hade en bränd version av på datorn på den tid då jag fortfarande bodde hos mina föräldrar och hade så dåligt med pengar att jag inte tyckte att piratkopiering var moraliskt förkastligt.

För er som inte känner till spelet kan det bäst beskrivas som ett Sim City i romartid. Som guvernör i en ny romersk provins är det ditt jobb att förvandla ett stycke ödemark till en blomstrande stad. Ditt första drag blir att märka upp lite mark för nybyggare att bosätta sig på, och det dröjer inte länge förrän dessa dyker upp på vägen från Rom och sätter kurs den utmärkta marken för att där sätta upp sina anspråkslösa små tält. Och snart ger dom sig ut och spatserar runt på det lilla tätlägrets gator: ”Can you spare a little bread? I have´t eaten in so long.” Dina invånare är hungriga, dags att bygga lite odlingar, förrådsutrymmen och en marknad, samt ett par brunnar som förser dem med färskvatten. Och se där, tälten försvinner och ersätts med små trähus. Vad har mannen på gatan att säga nu då? ”We’re in danger. The Gods are annoyed with us.” Jaså? Då är det nog bäst att vi bygger ett par tempel. Med dessa byggda förändras de små trähusen snabbt till trähus av en lite större modell.

Och så där fortsätter det. Invånarna i din stad ställer hela tiden högre krav för att dom ska bygga ut sina hus och därmed få plats med fler invånare och betala högre skatter. Förutom tillgång till byggnader som t.ex. skolor, teatrar och sjukhus ställer dom tids nog även krav på att den lokala marknaden ska utöka sitt utbud med bl.a. vin, keramik och olivolja. Det klokaste är givetvis att försöka framställa så mycket av dessa produkter som möjligt på egen hand i dina olika verkstäder. I vissa ogästvänliga provinser kan du dock bli tvingad att importera nödvändiga varor, vilket riskerar att bli en kostsam affär. Över huvud taget gäller det att hålla koll på sina ekonomiska tillgångar. Se till att du har skattmasar som försäkrar att ingen medborgare smiter undan skatten, och försök exportera en del av dina framställda varor till andra städer för att tjäna en vacker slant.
Förutom detta ställs du inför andra utmaningar så som arga gudar. Om t.ex. Havsguden Neptunus inte tycker att din stad visar honom tillräckligt med respekt frammanar han hemska stormar som sänker dina fiskebåtar och hindrar handelsfartyg från att lägga till i din hamn. Och om du skulle ådra dig krigsguden Mars vrede riskerar du upplopp i din annars så fridsamma stad.
Ett annat, kanske ännu värre hot utgör fientliga arméer som inget hellre vill än att jämna din stad med marken. Att bygga murar och regementen är ett måste i provinser som gränsar till fiendeland.
Om du väljer att spela uppdragen istället för att bara bygga fritt ställs du inför ytterligare en utmaning, uppdrag från kejsaren. Dessa består oftast av krav om att du ska leverera ett visst antal enheter av en viss vara till Rom, men de kan också handla om att du ska sända iväg dina legioner för att försvara dina grannprovinser från en övermäktig fiende.

Det kanske låter som att Casesar 3 är ett ganska svårt spel, och ja, det är det faktiskt. Jag har aldrig klarat spelet, eller ens kommit till sista uppdraget. Inte desto mindre är det väldigt roligt när man efter att under flera timmar tvingats lyssna på gladiatorer som klagar på arbetslöshet och lärare som muttrar om bristen på underhållning får höra en av sina invånare kläcka ur sig ett glatt ”Salutations! This is a wonderful place to live.”

Det var ett par år sedan jag sist spelade Caesar 3, och det är tveksamt om jag kommer spela det igen i framtiden. Inte för att det skulle vara dåligt på något sätt, tvärtom. Utan snarare för att Caesar 4 släpptes förra året. Har ännu inte testat det, men det verkar vara som trean fast med full 3D-grafik. Hur skulle det kunna gå fel?

Tidare spelminnen: Tekken 3, Lords of magic

Andra bloggar om: tvspel, datorspel

Mitt nya akvarium, del 3

2007-10-22T18:07:00.001+02:00

Det sista steget med akvariet togs idag då fiskarna flyttade in. Jag är numera stolt husse åt ett antal Kardinaltetror, Tigerbarbrer och Slöjstjärtar.
Akvariet är nu så vackert att titta på att det förhoppningsvis kommer hindra eventuella besökare att se hur risig resten av lägenheten ser ut.

Andra bloggar om: akvarium, fritid

Att modda Medieval 2

2007-10-19T16:53:00.000+02:00

Medieval 2 är alltjämt mitt favoritspel, lika roligt idag som den dag jag köpte det. Och frågan är om inte spelglädjen från och med idag kommer bli ännu större efter att jag installerade den här modden. Äntligen ges jag möjligheten att spela som Sverige. Här ska det slaktas danskar!

Andra bloggar om: tvspel, datorspel

Mitt nya akvarium, del 2

2007-10-18T14:31:00.001+02:00

Sagt och gjort har jag nu köpt doppvärmare och växter till akvariet. Det enda som saknas nu är några invånare. Det får jag emellertid vänta lite med. Så väl min far som tatoo-bruden i akvarie-affären säger att man gör bäst i att vänta några dagar med att släppa i fiskarna så att vattnet hinner bli levnadsdugligt.

Andra bloggar om: akvarium, fritid

Mitt nya akvarium, del 1

2007-10-17T21:25:00.000+02:00

Under större delen av min barndom hade vi minst ett akvarium hemma. Året om hade vi ett traditionellt akvarium med tropiska fiskar, men under någon månads tid varje sommar hade vi även ett svenskt akvarium där vi höll grodyngel som vi plockat in som ägg ute vid sommarstugan i Dagsås.

Nostalgisk som jag är har jag därför beslutat mig för att skaffa ett eget akvarium. Eget bör kanske sättas inom citationstecken då det faktiskt är samma glaslåda som vi använde oss av hemma i mitt föräldrahem. Pappa hade sparat alla sina gamla akvariegrejer vilket givetvis underlättar betydligt för mig. Det enda som jag behöver köpa nytt är en doppvärmare. Det ska jag fixa imorgon samtidigt som jag köper lite växter.

Andra bloggar om: akvarium, fritid

Är Oblivion överskattat?

2007-10-13T17:04:00.000+02:00

Igår så installerade jag Oblivion på min dator och efter att ha spelat några timmar så är jag faktiskt besviken. Spelet har hyllats av alla, inte minst min kompis Yevon som fullkomligt älskar det. Själv kan jag inte begripa vad som skulle vara så märkligt, ja frånsett det faktum att världen man spelar i är enormt stor och full saker att upptäcka. Stridsystemet känns inget vidare, kontrollen är knappast anpassad för PC och grafiken är inget vidare trots att jag har ett bra grafikkort. Den verkliga spelglädjen har än så länge inte infunnit sig och det är inte alls lika underhållande som t.ex. Dark Messiah.

Detta till trots kommer jag fortsätta spela. Jag har trots allt köpt spelet till fullpris, och det måste ju finnas nått som gör att alla utom jag älskar det.

Andra bloggar om: tvspel, datorspel

Snuskigt! Eller...?

2007-10-08T17:15:00.000+02:00

Face of the future

2007-10-03T21:04:00.001+02:00

Månadens i särklass hetaste länktips är Face of the future, en sajt där du kan ladda upp bilder av dig själv för att sedan se hur du skulle se ut om du t.ex. var en afrikan, en mexikan eller en bebis. Hur kul som helst. Nedan kan ni beskåda några av mina alternativa ansikten.

Andra bloggar om: foto, länktips

Azerbajdzjan

2007-10-01T18:44:00.000+02:00

Undrar om det finns något ord eller namn som är svårare att stava till än ” Azerbajdzjan”. Det kan i alla fall inte vara många. Jag behövda nyligen skriva det i en text. Hur det stavades hade jag ingen aning om, men jag var inte orolig för det. Word brukar ju så hjälpsamt komma med förslag när man stavar fel. Tyvärr stavade jag så väldigt fel att ordhanteraren inte hade det blekaste aning om vad det var jag vill skriva. Till en början var inte heller Google till mycket hjälp, det enda förslaget som dök upp där var den engelska stavningen av ordet. Det hela slutade dock lyckligt efter att jag googlat på ”länder som börjar på a” varpå jag hittade den här sidan.

Andra bloggar om: staving, azerbajdzjan, språk, google

Chips är som vin

2007-09-28T20:00:00.000+02:00

... godare om de luftas en stund först.

(Ska dock nämnas att jag inte vet om det stämmer med vin, då jag föredrar att dricka öl.)

Axtorna 2007

2007-09-23T17:53:00.001+02:00

20 oktober 1565, nordiska sjuårskriget rasar. Danmark kontrollerar hela den svenska västkusten med undantag för Varberg, som man satt under belägring. Men när den danske befälhavaren får bud om att en stor svensk här är i antågande för att undsätta staden väljer han att häva belägringen och retirera söderut mot Skåne. Detta skulle visa sig svårare än vad han först trott, svenskarna hade nämligen förstört bron över Ätran, vilket tvingade danskarna att leta efter en plats där floden var grund nog att vada över. Ett sådant vadställe fanns i Axtorna utanför Falkenberg. Men när danskarna slutligen kom dit var svenskarna dem hack i häl. Väl medveten om hur sårbar hans arme skulle vara om den blev anfallen under korsningen av floden beordrar befälhavaren sina
8 000 soldater att ställa sig i stridsformationer för att möta den 12 000 man starka svenska hären. Trots ett klart numerärt underläge är inte danskarna uträknade. En stor del av deras fotfolk består nämligen av vältränade tyska legoknektar, och deras kavalleri är både bättre tränade och utrustade än det svenska. När dagen går mot sitt slut har svenskarna förlorat stora delar av sitt kavalleri och väljer att dra sig tillbaka. Danmark står som segrare, men det har varit en dyr seger, kvar på fältet ligger över 4 000 döda soldater, vilket gör slaget vid Axtorna till ett av de blodigaste i nordisk historia.

Förra året bildades Axtorna historiesällskap som nu för andra året i rad anordnar en två dagar lång festival till minne av slaget. Där kan man se tidsenlig dans, äta tidsenlig mat och lyssna på tidsenlig musik. Men den verkliga attraktionen är ändå utan tvekan skådespelet där en bit av slaget spelas upp. Årets uppsättning var både större och bättre än förra årets, vilket bådar gott inför framtiden. Jag tog lite bilder med min kamera under mitt besök. Mycket nöje.

Bilder från slaget:

Scenariot var det samma som förra året. Danskarna har upptäckt några svenska kanoner som man tänker försöka erövra. Bepansrat kavalleri skickas fram för att springa ner svenskarna som bemannar kanonerna.

Men detta visar sig inte vara så enkelt som man först trott. Kanonerna skyddas nämligen av ett kompani pikenerare, som med sina långa pikar utan större svårigheter kan driva bort kavalleriet.

Danskarna ger dock inte upp så lätt. Efter kavalleriets misslyckade anfall sänder man in sitt infanteri för att slå ut pikenerarna.

Det väldrillade danska infanteriet visar sig snart vara en övermäktig fiende för pikenerarna som är specialiserade för att slåss mot ryttare. De svenska försvararna dräps och kanonerna tillhör nu Danmark.

Övriga bilder:

Här ser ni mig med ett tyskt långsvärd av 1300-talsmodell.

Renässans- och medeltidskören Amici Cantantes var på plats, precis som i fjol.

Träning med svärd.

Minnesten över slaget.

Klicka här för att se bilderna från Axtorna 2006

Andra bloggar om: historia, festivaler, renässansen

Aaah… höstsemester

2007-09-15T13:31:00.000+02:00

Under den kommande veckan är jag ledig. När jag i våras blev fast anställd inom kommunen hade sommarsemestrarna redan planerats in och den fanns ingen möjlighet för mig att ta ledigt, således fick jag jobba och slita utan semester hela sommaren. Lika bra det kanske med tanke på det usla vädret. Hur som helst ska jag kompensera detta nu med en veckas höstsemester. Till helgen ska jag besöka Axtorna-festivalen, men i övrigt blir det bara att ta det lugnt och ladda batterierna. Sovmorgon nio dagar i sträck.

"De e najs."

Slutskrivet om Kingdoms

2007-09-12T18:12:00.000+02:00

... ingen verkar ju ändå bry sig.