Thursday, July 09, 2009

Recension: Call of Juarez -Bound in Blood


Här kommer något alldeles nytt, vars like aldrig tidigare skådats på bloggen: en spelrecension som faktiskt är aktuell! Det handlar om det senaste tillskottet i min PS3-samling, västern pang-pangaren Call of Juarez: Bound in Blood.

Bound in blood är ett FPS där man följer de båda bröderna Ray och Thomas McCall som efter att ha deserterat från den sydstatliga arméen mitt under brinnande inbördeskrig tvingas lämna sitt gamla liv bakom sig och fly till Mexiko där de får höra talas som en fantastisk guldskatt och samtidigt stifta bekantskap med en hänsynslös gangsterboss och dennes vackra och mycket förföriska älskarinna. Äventyret kan börja! Spelets handling är bra tycker jag. Man lär känna de olika karaktärerna (om än främst genom mellansekvenser) och vi bjuds även på ett par överraskningar under spelets gång. Det finns också anledning att ta sig igenom kampanjen i alla fall två gånger, då man i de flesta kapitel får välja vem av de båda bröderna man vill spela som. Utöver ett par unika vapen för var och en av dem så skiljs bröderna åt vid ett par tillfällen och tar olika vägar mot det gemensamma målet. Och även när de håller ihop får man variation beroende på vem man spelar som. Den starke Ray kan ta sig in i låsta rum genom att sparka in dörren, medan den smidige Thomas kan använda sitt lasso och sina klättringsfärdigheter för att nå platser som hans bror inte kan ta sig till.
Utöver detta är det nog boss-striderna som mest skiljer Bound in bloods enspelarläge från mängden. Här snackar vi dueller i klassisk västernstil där man ska hålla sin motståndare i sikte och sedan dra så fort man kan när klockan ringer. Något som kanske låter intressant på pappret, men som i praktiken är spelets allra tråkigaste moment i mitt tycke. Spelets andra svaga länk är det faktum att det allt för ofta är väldigt svårt att se sina fiender. Under större delen av enspelarkampanjen springer man runt i grånbruna städer i gråbruna ökenlandskap och ska skjuta ner gråbruna fiender. Alltsom oftast är det första man ser av en fiende mynningselden från det gevär han har riktat mot dig, något som blir extra irriterande när man spelar som Thomas. Det ena av hans unika vapen är en pilbåge. Hela idéen med denna är att man ska kunna slå ut fiender tyst utan att andra fiender märker något. Men då fienderna i regel ser dig innan du ser dem så förlorar bågen hela sin mening. En bit in i handlingen bjuds vi dock på ett miljöombyte där ökenstäderna blir en grönskande skog och fientliga cowboys och mexikanska gangsters byts ut mot lika fientliga indianer. Här är det betydligt lättare att urskilja sina fiender och detta parti är också det klart roligaste i spelet. Tyvärr är det dock över ganska snart, och sedan är det tillbaka till de gråbruna öknarna igen.


Utöver enspelarkampanjen bjuder Bound in blood på flerspelarlägen över nätet. Av någon anledning saknas möjligheten att spela igenom kampanjen med en annan mänsklig spelare, vilket helt klart är märkligt. I ett spel där två personer med unika förmågor samarbetar för att ta sig framåt borde det absolut finnas möjlighet att spela två stycken tillsammans, antingen över nätet eller med en kompis i soffan. Spelmakarna har redan utannonserat att det snart ska släppas nerladdningsbart material till spelet, och det skulle inte förvåna mig om dom är så fräcka att dom kommer avkräva oss ytterligare pengar för att för att få spela igenom kampanjen med en kompis. Låt oss inte glömma Resident Evil 5 och dess nedladdningsbara flerspelarläge.
Vad som emellertid finns att spela redan nu är traditionella dödsmatcher, antingen individuella eller lagbaserade. Utöver detta finns det även ett lagspel där en spelare utses till byte och motståndarlaget ska döda honom, samtidigt som det förståss är lagkamraternas uppgift att skydda densamma. Ett annat spelläge är "Wild west legends" där ena laget spelar bovar som ska utföra uppdrag, och det andra laget är lagmän som ska stoppa detta. Det kan t.ex. handla om ett bankrån där bovarna ska ta sig in i banken, spränga kassaskåpet, stjäla några hästar från ett stall och sedan fly ut ur staden. Båda dessa två sistnämnda spellägen är faktiskt riktigt roliga!

Sammanfattningsvis bjuder Bound in blood på en medelmåttig enspelarkampanj som trots allt har ett visst omspelningsläge, samt ett flerspelaralternativ som kan vara riktigt underhållande.

Betyg: 3/5

Andra bloggar om: , , , , ,

No comments: