Sunday, November 30, 2008

Topp 3 bästa filmtalen i mitt tycke

3. Aragorns tal vid Svarta porten från "Sagan om konungens återkomst"



Sagan om ringen-trilogin är fantastiska filmer fyllda med action, äventyr och bra dialog. Och inget av dialogen i någon av filmerna är mer minnesvärt än Aragorns tal till Rohans och Gondors soldater innan slaget vid Svarta porten. Sista raden: "By all that you hold dear on this good Earth, I bid you stand, men of the West!" kan vara den bästa filmrepliken någonsin.

2. William Wallaces "Freedom"-tal från "Braveheart"



Vad kan man säga? Den här är en klassiker, och efter tio år får jag fortfarande gåshud varje gång jag hör det. "Freedom!"

1. Dilios slutmonolog från "300"



Det finns säkerligen många som tycker att dialogen i 300 är rent fruktansvärd, men det tycker inte jag. Den är så överdriven, extrem och testosteronpumpad att jag inte kan annat än älska den. Den skulle inte fungerat i de flesta filmer, men i en film som fokuserar på orealistiskt ultravåld går det alldeles utmärkt. Säkert hälften av allt som säga i filmen skulle kunna fungera som "catch phrase" (lämplig svensk översättning, någon?), men den absoluta höjdpunkten får vi i slutscenen.


Slutligen:
Detta var min högst personliga topplista. Folk gillar olika saker när det gäller film, precis som med allt annat. Jag gillar filmer som handlar om det godas kamp mot, och slutligen seger över det onda, vilket nog också framgår av listan. Sedan ska det inte förnekas att även min nationalistiska övertygelse har spelat in. Samtliga tal handlar om att stå upp och försvara sitt folk mot en yttre fiende.
Ett annat filmtal jag gillar som inte fick plats vara listan är presidentens tal för stridspiloterna från "Independence day". Även det behandlar ämnet gott vs ont, samt försvaret mott en yttre fiende. Dock så kan det knappast kallas nationalistiskt. Nåja, bra är det, hur som helst.

Andra bloggar om: ,

Saturday, November 15, 2008

Nej, gravida ska inte röka!


Gravida som röker är ett ämne som tas upp i dagens Aftonbladet. Helt fel tycker förstås de flesta, men vissa gravida kvinnor verkar ändå tycka det är okej. Ett vanligt argument som jag stött på, både ute i verkligheten och i anslutning till den aktuella artikeln är att om man redan röker kan man gott fortsätta, eftersom omställningen i kroppen skulle vara mer skadlig än cigaretterna. Skitsnack! Efter att jag fått höra detta första gången sökte jag upp den mest pålitliga källan jag kunde tänka mig: Min mamma. Efter att ha arbetat de senaste 25 åren som barnmorska i både Sverige och Norge så kan hon sina grejer, och hon avfärdade helt detta struntprat. Det räcker för mig.
Så fimpa ciggen, och försök inte hitta på ursäkter för att rättfärdiga ditt missbruk.

Andra bloggar om: , ,

Wednesday, November 12, 2008

Topplista: Planet of the apes-filmerna

Igår såg jag den "nya" Planet of the apes-filmen från 2001 för första gången. Därmed har jag nu sett alla filmerna i serien (TV-serierna ej medräknade). Här döljer min topplista över dem:

1. Planet of the apes (1968)
2. Escape from the Planet of the apes (1971)
3. Conquest of the Planet of the apes (1972)
4. Beneth the planet of the apes (1970)
5. Planet of the apes (2001)
6. Battle for planet of the apes (1973)


I regel är alltid den första filmen i en serie också den bästa, och det här är inget undantag. Orginalfilmen från -68 är en klassiker och en av mina personliga favoritfilmer. Remaken från 2001 är en hyffsad film, men det kommer aldrig i närheten av originalets storhet. Det handlar inte bara om att handlingen från orginalet är smartare, bättre och mer lättbegripligt på alla sätt, utan också hur människor och apor gestaltas. I orginalet har människor och apor i princip bytt plats. All mänsklig civilisation har utplånats och människan har skickats tillbaka till stenålderstatiet och dessutom förlorat sin talförmåga. Detta medan aporna "blivit människor", med städer där de ägnar sig åt religion, arkeologi och "djurförsök" på människor. I 2001-versionen kan människorna fortfarande prata och tycks vara precis lika smarta som aporna, som i sin tur fortfarande beter sig apaktigt med liansvingande och meningslöst tjatter så fort dom blir rädda eller arga. Aporna har förvisso lärt sig tala och maktbalasen är förskjuten till deras favör, men kontrasterna till vår verklighet känns aldrig lika intressanta eller tänkvärda.
2001-versionen lyckas i alla fall med att vara bättre än den sista av de gamla filmerna. Jag begriper egentligen inte varför "Battle" överhuvud taget gjordes, den tillför absolut ingenting till serien. Gissningsvis var det väl någon girig filmmogul som tänka slå några sista slantar på serien innan den gick i graven, jag önskar att de hade låtit bli.
Med handen på hjärtat ska det även sägas att jag egentligen inte tyckte "Beneth" var så värst bra heller, men det är väl en smaksam antar jag.

Andra bloggar om:

Wednesday, November 05, 2008

Den värsta filmskurken någonsin



James Rolfe från Cinnemassacre har listat de de värsta filmskurkarna någonsin. Under hela videon satt jag och väntade på att mina två favoriter, Darth Vader (Star wars) och Agent Smith (Matrix) skulle dyka upp. Men till ingen nytta, ingen av dem platsade på listan. Visst blev jag besviken, men i efterhand så är det inte så svårt att förstå deras frånvaro. Listan handlade ju trots allt inte om de häftigaste skurkarna, utom om de elakaste. Och i det avseendet platsar varken Vader eller Smith. Vader gör ju avkall på sin mörka sida just innan han dör, och Smith är bara ett datorprogram, inte en levande, tänkande människa.

Förstaplatsen på listan tillfaller istället... Biff Tannen, skurken från Tillbaka till framtiden-trilogin. Och när man tänker på det, så är han ju helt perfekt lämpad för förstaplatsen. I trilogin frår man se inte mindre än fem olika versioner av Biff: En ung, tre olika medelålders, och en gammal, och ingen av dem kan sägas vara särskilt sympatisk. James vill visserligen hävda en av medelåldersupplagorna är snäll, men det tror jag inte på. Han gör i och försig inget elakt, men det beror nog mest på feghet, i den tidslinjen arbetar han ju åt familjen Macfly. Dessutom är det han som tids nog blir den gamle Biff som stjäl tidsmaskinen och därmed ställer till en väldig massa elände.
Men min favoritupplaga av Biff får ändå bli den unga versionen, på grund av hur realistisk han känns. Realism är kanske inte det första ordet man kommer att tänka på när man talar om Tillbaka till framtiden, men även om historien i sig inte är realistisk så är unge Biff inte desto mindre en högst realistiskt skurk. Han hackar på dem som är svagare än han själv, saknar helt respekt för andra människor och beter sig som ett svin i största allmänhet. Biff är mobbaren/översittaren/bråkmakaren som vi alla nån gång träffat på, om än i en mer underhållande och färgstark upplaga. Det är inte svårt att hata honom. Men å andra sidan är det inte heller svårt att älska honom, för i slutändan får han, och även hans lika vidriga släktingar som dyker upp i tvåan och trean, precis vad de förtjänar. En av de mest tillfredsställande scenerna jag någonsin sett i en film är i slutet av del ett när den rädde och hunsade George till slut får revansch på sin plågoande och slår knock out på honom framför tjejen som de båda vill ha. Underbart.

Det var ett bra tag sedan jag kollade på Tillbaka till framtiden-filmerna. Så efter att jag hade tittat klart på Cinemassacres klipp nån gång i mitten av förra veckan så bestämde jag mig för att beställa hem dvd-boxen med alla tre filmerna. Idag så kom boxen, och så snart jag postat det här inlägget så är det dags för en tripp tillbaka till 50-talet.

Andra bloggar om:

Sunday, November 02, 2008

Ridom, Ridom

Ridum, ridum över sanden
solen sjunker bortom Árnafjäll.
Mörkret bereder skuggor öve sanden
spöken kommer fram då det blir kväll.
//Herren leder gångare min
ännu är det långt till gård och grind.//

Räven tjuter bakom kullen
fåren flyr i fruktan för hans klo.
Men vem ropar, ropar ut ur mullen
bergakungen stiger ur sitt bo.
//Fredlös han i lönndom går
jagar liksom räven vilsna får.//

Älvadrottningen dansar över sanden
rid, ja rid om livet är dig kärt.
Fly den fagra älvadrottningen handen
ryttarens själ tillfånga hon begär.
//Bästa häst jag offra vill
om jag hinner fram till Kidagill.//


När jag var hemma hos mina föräldrar häromdagen kom jag av någon anledning att tänka på en gammal visa från min barndom. Pappa som är körsångare brukade ibland sjunga den och han hade den även på LP. Även om jag inte kom ihåg så mycket av texten så mindes jag i alla fall att jag tyckte mycket om den. Den var spännande och dessutom lite läskig. Jag sjöng den lilla bit jag kom ihåg för pappa och frågade om han mindes vad sången hette. Och visst gjorde han det, den hette "Ridom, ridom".
Med hjälp av Google kunde jag sedan snabbt få reda på att sången ursprunligen är isländsk och skrevs av Grim Thomsen samt att det sedan min far köpte sin gamla LP-skiva har gjorts nya inspelningar av låten av b.a. Nordman och Falconer. Och dessa nya versioner är precis lika bra som den jag minns från min barndom.


Nordmans version av sången. Bilderna har lagts till av youtube-användaren Lajkos

Andra bloggar om: , ,