Monday, May 26, 2008

Recension: Ratchet & Clank –Tools of destruction

Playstation 3

"Nu ska vi skåla
för en kärring som skråla

att brott det lönar sig ej.

Men plundra och mörda
gör jag varje lördag

och hittills så
lönar det sig."



De mekaniska rymdpiraterna dansar och sjunger och verkar vara på gott humör. Men sen så dyker det upp en liten luden figur med stora öron och ett ännu större gevär… som skjuter tornadovindar! Och snart återstår bara skrot av de trallglada piraterna.
Det är ungefär på den här nivån Ratchet & Clank –Tools of destruction befinner sig. Detta ska inte tolkas som något negativt, tvärtom. För hur ofta hittar man spel som verkligen är roliga? Och då menar jag inte roliga som i underhållande, sådana spel finns det gott om, utan snarare ”haha-roligt”. För det är just vad Ratchet & Clank är. Oavsett om det handlar om en mekanisk näve med en stor röd boxningshandske som flyger ut ur väggen och slår konock out på folk i bästa Acme-stil, eller en röst i högtalarna som med barsk stämma klargör att datorbasen inte får användas för att ladda ner spel, musik eller ”alternativa filmer” så kommer jag ofta på mig själv med ett brett flin på läpparna när jag spelar. Och hur ofta händer sånt i andra spel? Men Ratchet & Clank är mer än bara humor, mycket mer. Den färgglada och mycket detaljrika ”pixar”-grafiken är en fröjd för ögat. Ljudet håller hög klass, och blir knappast sämre av att alla spelets karaktärer talar svenska. Även kontrollen förtjänar beröm, framförallt det faktum att Ratchet & Clank är det första PS3-spel som använder Sixaxis-kontrollens rörelsekänslighet på ett bra sätt. I de övriga PS3-spel jag har i min hylla saknas antingen styrning genom rörelsekänslighet helt och hållet eller också så känns den bara onödig och påtvingad. Så är det inte här. Här används kontrollens rörelsekänslighet på ett ypperligt sätt de olika minispel man då och då ställs inför under spelets gång. Det kan han handla om att flyga med sina robotvingar, sikta med en stor laserkanon eller göra ett Halo-hopp (fallskärmshopp utan fallskärm, fråga inte). Det funkar utmärkt i alla lägen.
För att samanfatta så är detta ett riktigt, riktigt bra spel. I sina bästa stunder känner jag en spelglädje jag inte tror jag känt sedan Super Mario 64, det om något är ett gott omdöme.


Betyg 5/5

Andra bloggar om: , , , , ,

Sunday, May 18, 2008

Romeo och Don Juan? Nej, bara två losers

Lyssnade lite på radio igår kväll. Det var ett program om ett par killar som var professionella krograggare. En kvinnlig journalist intervjuade dem och de berättade om sina olika tekniker, vad man skulle tänka på, hur man skulle tolka kvinnors signaler osv. Det lät verkligen som om de här killarna visste vad de snackade om. Senare följde journalisten med killarna ut på puben för att få se dem utföra sin magi i praktiken. Och hur tror ni det gick? Efter en timme på puben hade killarna försökt ragga upp flera tjejer, men endast fått ointresse och irritation tillbaka. Om dom lyckades hitta någon att hångla med senare vet jag inte då jag var tvungen att återgå till mitt arbete.Oavsett vilket, blir du imponerad av de här killarnas färdigheter? Det blev i alla fall inte jag. Att ragga på tjej efter tjej efter tjej till dess att man till slut hittar någon som är intresserad kräver inga speciella färdigheter, ja utan möjligtvis en frånvaro av insikten om att man inte är så grym som man tror.
När jag själv är ute och festar är jag ganska sparsam med raggandet. Men de gånger när jag väl försöker så brukar det oftast gå ganska bra. Jag har i alla fall garanterat högre andel framgångsrika försök än vad de här två killarna hade. Och ändå pratade de som om dom skulle ha något att lära ut till oss andra.


Losers


Andra bloggar om: , ,

Thursday, May 08, 2008

Sommartider hej hej

Gårdagen kan nog klassas som årets första sommardag. Inte bara var det första dagen jag gick i kortbyxor, på kvällen satt jag utomhus och åt grillat för första gången gången sedan förra sommaren. Det lär dock dröja minst en månad till innan jag vågar mig på ett dopp.