Spelminnen: Caesar 3

Caesar 3 är ytterligare ett av spelen jag hade en bränd version av på datorn på den tid då jag fortfarande bodde hos mina föräldrar och hade så dåligt med pengar att jag inte tyckte att piratkopiering var moraliskt förkastligt.

För er som inte känner till spelet kan det bäst beskrivas som ett Sim City i romartid. Som guvernör i en ny romersk provins är det ditt jobb att förvandla ett stycke ödemark till en blomstrande stad. Ditt första drag blir att märka upp lite mark för nybyggare att bosätta sig på, och det dröjer inte länge förrän dessa dyker upp på vägen från Rom och sätter kurs den utmärkta marken för att där sätta upp sina anspråkslösa små tält. Och snart ger dom sig ut och spatserar runt på det lilla tätlägrets gator: ”Can you spare a little bread? I have´t eaten in so long.” Dina invånare är hungriga, dags att bygga lite odlingar, förrådsutrymmen och en marknad, samt ett par brunnar som förser dem med färskvatten. Och se där, tälten försvinner och ersätts med små trähus. Vad har mannen på gatan att säga nu då? ”We’re in danger. The Gods are annoyed with us.” Jaså? Då är det nog bäst att vi bygger ett par tempel. Med dessa byggda förändras de små trähusen snabbt till trähus av en lite större modell.

Och så där fortsätter det. Invånarna i din stad ställer hela tiden högre krav för att dom ska bygga ut sina hus och därmed få plats med fler invånare och betala högre skatter. Förutom tillgång till byggnader som t.ex. skolor, teatrar och sjukhus ställer dom tids nog även krav på att den lokala marknaden ska utöka sitt utbud med bl.a. vin, keramik och olivolja. Det klokaste är givetvis att försöka framställa så mycket av dessa produkter som möjligt på egen hand i dina olika verkstäder. I vissa ogästvänliga provinser kan du dock bli tvingad att importera nödvändiga varor, vilket riskerar att bli en kostsam affär. Över huvud taget gäller det att hålla koll på sina ekonomiska tillgångar. Se till att du har skattmasar som försäkrar att ingen medborgare smiter undan skatten, och försök exportera en del av dina framställda varor till andra städer för att tjäna en vacker slant.
Förutom detta ställs du inför andra utmaningar så som arga gudar. Om t.ex. Havsguden Neptunus inte tycker att din stad visar honom tillräckligt med respekt frammanar han hemska stormar som sänker dina fiskebåtar och hindrar handelsfartyg från att lägga till i din hamn. Och om du skulle ådra dig krigsguden Mars vrede riskerar du upplopp i din annars så fridsamma stad.
Ett annat, kanske ännu värre hot utgör fientliga arméer som inget hellre vill än att jämna din stad med marken. Att bygga murar och regementen är ett måste i provinser som gränsar till fiendeland.
Om du väljer att spela uppdragen istället för att bara bygga fritt ställs du inför ytterligare en utmaning, uppdrag från kejsaren. Dessa består oftast av krav om att du ska leverera ett visst antal enheter av en viss vara till Rom, men de kan också handla om att du ska sända iväg dina legioner för att försvara dina grannprovinser från en övermäktig fiende.

Det kanske låter som att Casesar 3 är ett ganska svårt spel, och ja, det är det faktiskt. Jag har aldrig klarat spelet, eller ens kommit till sista uppdraget. Inte desto mindre är det väldigt roligt när man efter att under flera timmar tvingats lyssna på gladiatorer som klagar på arbetslöshet och lärare som muttrar om bristen på underhållning får höra en av sina invånare kläcka ur sig ett glatt ”Salutations! This is a wonderful place to live.”

Det var ett par år sedan jag sist spelade Caesar 3, och det är tveksamt om jag kommer spela det igen i framtiden. Inte för att det skulle vara dåligt på något sätt, tvärtom. Utan snarare för att Caesar 4 släpptes förra året. Har ännu inte testat det, men det verkar vara som trean fast med full 3D-grafik. Hur skulle det kunna gå fel?

Tidare spelminnen: Tekken 3, Lords of magic


Andra bloggar om: tvspel, datorspel