Sist vi såg Kratos hade han just uppfyllt Gudarnas sista önskan och dödat krigsguden Ares. Som belöning för detta gavs han gudastatuts och fick efterträda Ares som den nya krigsguden på Olympos.
När vi nu får återse honom har han funnit sig väl till rätta i sin nya roll, kanske lite väl mycket. Hans till synes omättliga hunger efter krig och förstörelse förargar de övriga gudarna som kräver ett slut för all förstörelse. Men Kratos vägrar så klart att lyssna. Och snart finner han sig förrådd av Gudakungen Zeus. Berövad på sina krafter, dödad och nerskickad till Dödsriket Hades. Men just när allt ser som mörkast ut får Kratos hjälp från ett oväntat håll. Han lyckas således ännu en gång fly från Hades och ta sig tillbaka upp till de levandes värld. Där börjar hans resa för att förinta Zeus och återta sin rättmätiga plats på Olympos.
När det första GoW släppts var det i min mening det bästa spelet hittills till PS2. Det stod jag sedan fast vid ända till dess att jag fick GoW2 i min hand. Det är först och främst förbättringen av grafiken man lägger märke till. Jag trodde aldrig att det skulle gå att få ut mer rent grafikmässigt av PS2:an än vad man lyckades med i det första GoW, men tänk vad fel jag hade. Grafiken har blivit ytterligare ett snäpp vassare, och slår ut all konkurrans i sin generation av spel. Spelkontrollen, som även den var i det närmaste perfekt i första spelet har gjorts mer omväxlande och bättre balanserad. Vad gäller musik och ljudeffekter har det kanske inte hänt så mycket, men ärligt talat säger det inte mycket då även detta höll väldigt hög klass redan i första spelet.
Spelupplägget i sig är det samma som sist. Det är ett väldigt blodigt actionspel med inslag av såväl problemlösning som plattformsmoment och ”minispel” där man fort som ögat ska knappa in de knappkombinationer som visas på skärmen. En ständig omväxling mellan spelmomenten gör att det aldrig blir långtråkigt. Ska man säga något ont om GoW2 får det bli att de övriga momenten kanske tar lite väl mycket tid i anspråk, själva actiondelen tar inte lika stor plats som den gjorde i ettan. Fast det är klart, många ser kanske snarare det som en fördel, det är helt enkelt en smakfråga.
Mitt slutgiltiga omdöme blir att detta inte bara är det bästa spelen som finns till PS2, utan troligtvis även det bästa actionspelet som någonsin släppts. Vem behöver nästa generations konsoler?
Betyg 5/5
Andra bloggar om: playstation2, tvspel, datorspel, recensioner, recension
3 comments:
Funderar inte på att skaffa en PSP, nu när God Of War:Chains Of Olympus är på väg?
Nä, men jag tycker att du ska göra det. :o)
Nä, jag tror inte det kommer vara i närheten av Ps2 då det är något annat spelhus som gör Chains Of Olympus
Post a Comment