Friday, December 21, 2007

Ett inlägg om ingenting

Har egentligen ingenting intressant att skriva, men det var så länge sedan sist så jag skriver ändå. Kollade på The League på DVD tidigare ikväll, helt okej film.
Ska nog gå och lägga mig snart, ska försöka orka med ett träningspass under morgondagen.
Ska för övrigt på på bio imorgon kväll med Booty och Madde. Vi ska se Beowulf. Den verkar väldigt bra. Visserligen har den inte fått något vidare betyg på IMDB, men å andra sidan så rynkade ju IMDB-folket på näsan åt Ring of the Nibelungs också, så vad vet dom?

Hm... det blev visst ett inlägg om film, istället för ingenting.

Tuesday, December 04, 2007

Hur klimatvänlig är du?


Hur mycket växthusgaser bidrar du till att släppa ut varje år? Är din livsstil acceptabel eller är du en av de många som måste ändra sig? DN har svaret. Som ni kan se på skärmdumpen här ovanför så är jag en av få svenskar som faktiskt inte behöver skämmas. Om man tar cykeln istället för bilen, undviker att flyga och försöker att bara äta nötkött en gång i veckan så kan man alltså göra en betydande skillnad.

Hur duktig är du? Gör testet och få reda på den hårda sanningen: Länk


Andra bloggar om: ,

Monday, December 03, 2007

Oskyldigt dömd



Tack till Weine för hjälp med bilden.


Andra bloggar om: , ,

Sunday, December 02, 2007

Ett litet släktfoto

Igår var jag uppe på besök i Götet med anledning av att min nya kusin, lille Oskar skulle döpas. Jag glömde tyvärr att ta med min kamera, men det gjorde dessbättre inte min mor, som fotade desto ivrigare. En av de bättre bilderna var den här, ett släktfoto över den yngsta Hellsborn-generationen.

Från vänster: Tobias, underskriven, Hannes, Josefine, Lisa och förståss lille Oskar.

Friday, November 23, 2007

Att vika tvätt



... måste vara bland det tråkigaste som finns.

Thursday, November 22, 2007

Vad är grejen med Zlatan?


Genom gårdagens 2-1 seger mot Lettland är Sverige nu klart för nästa års fotbolls-EM. Själv jobbade jag till klockan nio igår kväll, så jag hann tyvärr bara se andra halvlek, men den var spännande nog. En sak som jag funderade på både före, under och efter matchen är Zlatan. Varför i hela friden får han fortfarande spela i landslaget? Han spelar ju som anfallare, och är inte tanken att anfallare ska göra mål? Det gör ju inte Zlatan. Det här var väl tolfte eller trettonde matchen i rad i blågult utan något mål för honom. Nog borde vi väl kunna hitta någon som kan göra bättre ifrån sig än så?

Andra bloggar om: , ,

Sunday, November 11, 2007

Känner du till Neo?


På något sätt hittade jag idag till tidningen Neos hemsida. Som ni kan se ovan titulerar dom sig som ”Sveriges mest omskrivna och omtalade tidning”. En nätt liten överdrift kanske? Fram tills idag hade i alla fall jag inte hört ett ord om tidningen. Har du?

Andra bloggar om:

Tuesday, November 06, 2007

Fågelbett, ingen stelkrampspruta


Idag blev jag återigen biten av ett otacksamt djur. Den här gången var det en liten Blåmes som på något sätt förirrat ner i källaren på Östergården, där vi i hemtjänsten har vårt fikarum. Den hann dunka huvudet i fönstren både en och två gånger innan jag lyckades fånga och släppa ut honom, dock inte innan han hann visa sin tacksamhet genom att bita mig i fingret.


Om ni någonsin undrat över vilket som gör mest ont att bli biten av, en skogsmus eller en Blåmes så jag nu svaret: Skogsmusen är värre, men ingen av dem är något vidare farliga.


Andra bloggar om: ,

Monday, October 29, 2007

Mitt nya akvarium, del 4


”Ser det inte lite tomt ut” var min faders kommentar efter att han hade sett akvariet. Då höll jag inte med, mitt akvarium var alldeles utmärkt som det var. Efter ett par dagar så ändrade jag dock uppfattning, det var nog lite tomt. Jag placerade därför ut det lilla slott som jag fick med akvariet, men förstod samtidigt att det nog behövdes lite fler fiskar för att få ut det mesta av akvariet. Således gjorde jag ett besök i en djuraffär på vägen hem från jobbet idag och utökade mina stim av Kardinaltetror och Tigerbarbrer.
Med mig hem fick jag även den lilla krabaten som ni kan se på bilden ovan, en sötvattenskrabba. Kassörskan var inte helt säker på om hon kunde rekommendera att ha krabban tillsammans med tetrorna, det fanns en risk att den skulle försöka fånga och äta upp dem. Skulle detta visa sig bli verklighet så har jag nu inte bara levt upp till min fars förbättringstips utan även till det tips som Booty gav mig: Att det skulle vara mycket roligare om djuren i akvariet åt upp varandra.
Hittills har krabban emellertid krabban inte visat några sådana tendenser. Tetrorna får vara i fred och Slöjstjärtarna tycks han/hon vara rent livrädd för. Lite dumheter har den lille rackaren dock redan hunnit med, nämligen ett rymningsförsök. Han/hon klättrade upp på doppvärmaren och var på god väg att ta sig ut genom ett av sladdhålen. Dessa har nu fått tejpas igen.


Andra bloggar om: ,

Saturday, October 27, 2007

Musbett och stelkrampspruta

Igår kväll blev jag biten av en skogsmus. Ja, det är sant. Var hemma hos mina föräldrar och åt kvällsmat när den minsta av katterna kommer in med något i munnen som visar sig vara en nyfångad mus. Musen var inte död, eller ens märkmark skadad. Ni som har katter vet att dom tycker om att ”leka med maten”, och lilla Trissan är inget undantag. Hon släppte alltså lös musen inne i lägenheten för att sedan rusa efter och sätta tänderna i den igen. Då mina föräldrar inte ville ha Alien directors cut över hela köksgolvet fick jag fånga in musen för att kunna släppa ut den. Men min mamma som är väldigt fotoglad ville först fotografera musen i min hand vilket resulterade i den här bilden.

Vad bilden inte förtäljer är att musen inte alls var särskilt tacksam utan några sekunder senare satte tänderna i mitt högra pekfinger med full kraft. Det gjorde inte så värst ont, men det gick ändå hål på huden. Osäker på huruvida svenska möss bär på några otrevliga sjukdomar eller parasiter så ringde vi sjukvårdsupplysningen vilka rekommenderade ett besök på vårdcentralen, vilket jag genomförde idag efter jobbet. Som väntat tyckte inte doktor att det var något att oroa sig över. Hon föreslog dock att jag skulle ta en stelkrampspruta när jag ändå var där, eftersom jag inte gjort lumpen och därmed inte fått någon spruta då. Så helt meningslöst var vårdcentralsbesöket ändå inte.

Thursday, October 25, 2007

Spelminnen: Caesar 3

Caesar 3 är ytterligare ett av spelen jag hade en bränd version av på datorn på den tid då jag fortfarande bodde hos mina föräldrar och hade så dåligt med pengar att jag inte tyckte att piratkopiering var moraliskt förkastligt.

För er som inte känner till spelet kan det bäst beskrivas som ett Sim City i romartid. Som guvernör i en ny romersk provins är det ditt jobb att förvandla ett stycke ödemark till en blomstrande stad. Ditt första drag blir att märka upp lite mark för nybyggare att bosätta sig på, och det dröjer inte länge förrän dessa dyker upp på vägen från Rom och sätter kurs den utmärkta marken för att där sätta upp sina anspråkslösa små tält. Och snart ger dom sig ut och spatserar runt på det lilla tätlägrets gator: ”Can you spare a little bread? I have´t eaten in so long.” Dina invånare är hungriga, dags att bygga lite odlingar, förrådsutrymmen och en marknad, samt ett par brunnar som förser dem med färskvatten. Och se där, tälten försvinner och ersätts med små trähus. Vad har mannen på gatan att säga nu då? ”We’re in danger. The Gods are annoyed with us.” Jaså? Då är det nog bäst att vi bygger ett par tempel. Med dessa byggda förändras de små trähusen snabbt till trähus av en lite större modell.


Och så där fortsätter det. Invånarna i din stad ställer hela tiden högre krav för att dom ska bygga ut sina hus och därmed få plats med fler invånare och betala högre skatter. Förutom tillgång till byggnader som t.ex. skolor, teatrar och sjukhus ställer dom tids nog även krav på att den lokala marknaden ska utöka sitt utbud med bl.a. vin, keramik och olivolja. Det klokaste är givetvis att försöka framställa så mycket av dessa produkter som möjligt på egen hand i dina olika verkstäder. I vissa ogästvänliga provinser kan du dock bli tvingad att importera nödvändiga varor, vilket riskerar att bli en kostsam affär. Över huvud taget gäller det att hålla koll på sina ekonomiska tillgångar. Se till att du har skattmasar som försäkrar att ingen medborgare smiter undan skatten, och försök exportera en del av dina framställda varor till andra städer för att tjäna en vacker slant.
Förutom detta ställs du inför andra utmaningar så som arga gudar. Om t.ex. Havsguden Neptunus inte tycker att din stad visar honom tillräckligt med respekt frammanar han hemska stormar som sänker dina fiskebåtar och hindrar handelsfartyg från att lägga till i din hamn. Och om du skulle ådra dig krigsguden Mars vrede riskerar du upplopp i din annars så fridsamma stad.
Ett annat, kanske ännu värre hot utgör fientliga arméer som inget hellre vill än att jämna din stad med marken. Att bygga murar och regementen är ett måste i provinser som gränsar till fiendeland.
Om du väljer att spela uppdragen istället för att bara bygga fritt ställs du inför ytterligare en utmaning, uppdrag från kejsaren. Dessa består oftast av krav om att du ska leverera ett visst antal enheter av en viss vara till Rom, men de kan också handla om att du ska sända iväg dina legioner för att försvara dina grannprovinser från en övermäktig fiende.


Det kanske låter som att Casesar 3 är ett ganska svårt spel, och ja, det är det faktiskt. Jag har aldrig klarat spelet, eller ens kommit till sista uppdraget. Inte desto mindre är det väldigt roligt när man efter att under flera timmar tvingats lyssna på gladiatorer som klagar på arbetslöshet och lärare som muttrar om bristen på underhållning får höra en av sina invånare kläcka ur sig ett glatt ”Salutations! This is a wonderful place to live.”


Det var ett par år sedan jag sist spelade Caesar 3, och det är tveksamt om jag kommer spela det igen i framtiden. Inte för att det skulle vara dåligt på något sätt, tvärtom. Utan snarare för att Caesar 4 släpptes förra året. Har ännu inte testat det, men det verkar vara som trean fast med full 3D-grafik. Hur skulle det kunna gå fel?


Tidare spelminnen: Tekken 3, Lords of magic


Andra bloggar om: ,

Monday, October 22, 2007

Mitt nya akvarium, del 3


Det sista steget med akvariet togs idag då fiskarna flyttade in. Jag är numera stolt husse åt ett antal Kardinaltetror, Tigerbarbrer och Slöjstjärtar.
Akvariet är nu så vackert att titta på att det förhoppningsvis kommer hindra eventuella besökare att se hur risig resten av lägenheten ser ut.

Andra bloggar om:
,

Friday, October 19, 2007

Att modda Medieval 2


Medieval 2 är alltjämt mitt favoritspel, lika roligt idag som den dag jag köpte det. Och frågan är om inte spelglädjen från och med idag kommer bli ännu större efter att jag installerade den här modden. Äntligen ges jag möjligheten att spela som Sverige. Här ska det slaktas danskar!


Andra bloggar om: ,

Thursday, October 18, 2007

Mitt nya akvarium, del 2



Sagt och gjort har jag nu köpt doppvärmare och växter till akvariet. Det enda som saknas nu är några invånare. Det får jag emellertid vänta lite med. Så väl min far som tatoo-bruden i akvarie-affären säger att man gör bäst i att vänta några dagar med att släppa i fiskarna så att vattnet hinner bli levnadsdugligt.

Andra bloggar om: ,

Wednesday, October 17, 2007

Mitt nya akvarium, del 1


Under större delen av min barndom hade vi minst ett akvarium hemma. Året om hade vi ett traditionellt akvarium med tropiska fiskar, men under någon månads tid varje sommar hade vi även ett svenskt akvarium där vi höll grodyngel som vi plockat in som ägg ute vid sommarstugan i Dagsås.


Nostalgisk som jag är har jag därför beslutat mig för att skaffa ett eget akvarium. Eget bör kanske sättas inom citationstecken då det faktiskt är samma glaslåda som vi använde oss av hemma i mitt föräldrahem. Pappa hade sparat alla sina gamla akvariegrejer vilket givetvis underlättar betydligt för mig. Det enda som jag behöver köpa nytt är en doppvärmare. Det ska jag fixa imorgon samtidigt som jag köper lite växter.


Andra bloggar om: ,

Saturday, October 13, 2007

Är Oblivion överskattat?

Igår så installerade jag Oblivion på min dator och efter att ha spelat några timmar så är jag faktiskt besviken. Spelet har hyllats av alla, inte minst min kompis Yevon som fullkomligt älskar det. Själv kan jag inte begripa vad som skulle vara så märkligt, ja frånsett det faktum att världen man spelar i är enormt stor och full saker att upptäcka. Stridsystemet känns inget vidare, kontrollen är knappast anpassad för PC och grafiken är inget vidare trots att jag har ett bra grafikkort. Den verkliga spelglädjen har än så länge inte infunnit sig och det är inte alls lika underhållande som t.ex. Dark Messiah.


Detta till trots kommer jag fortsätta spela. Jag har trots allt köpt spelet till fullpris, och det måste ju finnas nått som gör att alla utom jag älskar det.

Andra bloggar om: ,

Monday, October 08, 2007

Wednesday, October 03, 2007

Face of the future

Månadens i särklass hetaste länktips är Face of the future, en sajt där du kan ladda upp bilder av dig själv för att sedan se hur du skulle se ut om du t.ex. var en afrikan, en mexikan eller en bebis. Hur kul som helst. Nedan kan ni beskåda några av mina alternativa ansikten.


Andra bloggar om: ,

Monday, October 01, 2007

Azerbajdzjan

Undrar om det finns något ord eller namn som är svårare att stava till än ” Azerbajdzjan”. Det kan i alla fall inte vara många. Jag behövda nyligen skriva det i en text. Hur det stavades hade jag ingen aning om, men jag var inte orolig för det. Word brukar ju så hjälpsamt komma med förslag när man stavar fel. Tyvärr stavade jag så väldigt fel att ordhanteraren inte hade det blekaste aning om vad det var jag vill skriva. Till en början var inte heller Google till mycket hjälp, det enda förslaget som dök upp där var den engelska stavningen av ordet. Det hela slutade dock lyckligt efter att jag googlat på ”länder som börjar på a” varpå jag hittade den här sidan.


Andra bloggar om: , , ,

Friday, September 28, 2007

Chips är som vin


... godare om de luftas en stund först.

(Ska dock nämnas att jag inte vet om det stämmer med vin, då jag föredrar att dricka öl.)

Sunday, September 23, 2007

Axtorna 2007

20 oktober 1565, nordiska sjuårskriget rasar. Danmark kontrollerar hela den svenska västkusten med undantag för Varberg, som man satt under belägring. Men när den danske befälhavaren får bud om att en stor svensk här är i antågande för att undsätta staden väljer han att häva belägringen och retirera söderut mot Skåne. Detta skulle visa sig svårare än vad han först trott, svenskarna hade nämligen förstört bron över Ätran, vilket tvingade danskarna att leta efter en plats där floden var grund nog att vada över. Ett sådant vadställe fanns i Axtorna utanför Falkenberg. Men när danskarna slutligen kom dit var svenskarna dem hack i häl. Väl medveten om hur sårbar hans arme skulle vara om den blev anfallen under korsningen av floden beordrar befälhavaren sina
8 000 soldater att ställa sig i stridsformationer för att möta den 12 000 man starka svenska hären. Trots ett klart numerärt underläge är inte danskarna uträknade. En stor del av deras fotfolk består nämligen av vältränade tyska legoknektar, och deras kavalleri är både bättre tränade och utrustade än det svenska. När dagen går mot sitt slut har svenskarna förlorat stora delar av sitt kavalleri och väljer att dra sig tillbaka. Danmark står som segrare, men det har varit en dyr seger, kvar på fältet ligger över 4 000 döda soldater, vilket gör slaget vid Axtorna till ett av de blodigaste i nordisk historia.


Förra året bildades Axtorna historiesällskap som nu för andra året i rad anordnar en två dagar lång festival till minne av slaget. Där kan man se tidsenlig dans, äta tidsenlig mat och lyssna på tidsenlig musik. Men den verkliga attraktionen är ändå utan tvekan skådespelet där en bit av slaget spelas upp. Årets uppsättning var både större och bättre än förra årets, vilket bådar gott inför framtiden. Jag tog lite bilder med min kamera under mitt besök. Mycket nöje.

Bilder från slaget:

Scenariot var det samma som förra året. Danskarna har upptäckt några svenska kanoner som man tänker försöka erövra. Bepansrat kavalleri skickas fram för att springa ner svenskarna som bemannar kanonerna.


Men detta visar sig inte vara så enkelt som man först trott. Kanonerna skyddas nämligen av ett kompani pikenerare, som med sina långa pikar utan större svårigheter kan driva bort kavalleriet.

Danskarna ger dock inte upp så lätt. Efter kavalleriets misslyckade anfall sänder man in sitt infanteri för att slå ut pikenerarna.

Det väldrillade danska infanteriet visar sig snart vara en övermäktig fiende för pikenerarna som är specialiserade för att slåss mot ryttare. De svenska försvararna dräps och kanonerna tillhör nu Danmark.

Övriga bilder:
Här ser ni mig med ett tyskt långsvärd av 1300-talsmodell.

Renässans- och medeltidskören Amici Cantantes var på plats, precis som i fjol.

Träning med svärd.


Minnesten över slaget.

Klicka här för att se bilderna från Axtorna 2006



Saturday, September 15, 2007

Aaah… höstsemester

Under den kommande veckan är jag ledig. När jag i våras blev fast anställd inom kommunen hade sommarsemestrarna redan planerats in och den fanns ingen möjlighet för mig att ta ledigt, således fick jag jobba och slita utan semester hela sommaren. Lika bra det kanske med tanke på det usla vädret. Hur som helst ska jag kompensera detta nu med en veckas höstsemester. Till helgen ska jag besöka Axtorna-festivalen, men i övrigt blir det bara att ta det lugnt och ladda batterierna. Sovmorgon nio dagar i sträck.

"De e najs."

Wednesday, September 12, 2007

Slutskrivet om Kingdoms

... ingen verkar ju ändå bry sig.

Friday, September 07, 2007

Åttonde dagen med Kingdoms

Många hårda slag har ägt rum på de central- och östeuropeiska slagfälten idag. Novgorod är nere på knäna och större delen av Östeuropa står nu under kontroll av den teutoniska ordern. I väst går det tyvärr inte lika bra då Danmark har drivit bort mig från det svenska fastlandet och Visby nu är den enda skandinaviska regionen kvar under min kontroll. I söder blir jag hårt ansatt av Mongolerna som får uppbackning av mina forna allierade i det Tysk-romerska riket. Mina befästningar där står dock emot anfallen bra. Det går framåt, om än långsamt.


Om någon undrar över bilden så är det effekten av en Mangonel som avfyras. Mangonelen var en katapultliknande artilleripjäs som slungade iväg tunnor med brinnande olja. Dessa gick ofta sönder i luften varpå det regnade ner eld över fienden. Ett mycket effektivt sätt att försvara städer och borgar på vill jag lova. I originalspelet fanns den tyvärr inte med, men det är nog bara en tidsfråga innan det kommer en mod som fixar det.


Andra bloggar om: ,

Thursday, September 06, 2007

Sjunde dagen med Kingdoms

Den Teutoniska kampanjen rullar så sakta vidare. Efter många hårda slag har jag äntligen lyckats kuva mina Litauiska ärkefiender, men jag kommer knappast kunna pusta ut för det. Mina städer är ständigt under hot från Danmarks och Novgorods fientliga arméer och jag har långt kvar innan jag klarat av kraven för seger. Den här kampanjen kommer ta ett tag att klara. Inget snack om den saken.

Jag kom föresten och tänka på en sak som jag tycker var lite tråkigt med kampanjen: Påven och Vatikanen lyser med sin frånvaro. I en kampanj som handlar om ett religiöst krig med den katolska kyrkan på ena sidan kan man ju tycka att Vatikanen borde ha ett finger med i spelet, t.ex. genom uppdrag från påven. Men icke, det får vi klara oss utan.

Andra bloggar om: ,

Wednesday, September 05, 2007

Fjärde, femte och sjätte dagen med Kingdoms

Amerika-kampanjen är nu avklarad. Slutetappen bjöd inte på några överraskningar och segern var ganska lätt vunnen.

Med Amerika erövrat riktade jag istället mitt intresse mot Östeuropa och den Teutoniska kampanjen, vilken handlar om konflikten mellan Litauen och den Teutoniska ordern. Man kunde även välja att spela som ett par av grannländerna, men jag tyckte helt klart att de två ”huvudfraktionerna” verkade mest intressanta. Efter lite funderande valde jag att spela som den Teutoniska ordern, en hårdför order av korsriddare som är ute efter makten över östersjöhandeln och som hellre kristnar Litauiska hedningar med svärdet än med bibeln.


Hittills är kampanjen mycket bra, betydligt bättre än Amerika-kampanjen. Detta främst då kampanjen är både längre och mer utmanande. Kraven för seger är högre, motståndet är mer balanserat och det är avsevärt svårare att tjäna pengar.
Det enda tråkiga är att det inte existerar någon svensk nation trots att Sverige utgör en stor del av kartan. De olika svenska städerna är istället självständiga rebellfästen som vem som helst kan angripa och ta över utan att det förargar övriga svenskar. Trist som sagt, men givetvis är det kul att röja runt på hemmaplan. Hittills har jag erövrat Visby och Kalmar, och näst på tur står att ta över Hässleholm från mina danska rivaler.

Andra bloggar om: ,

Båttur på Göta Kanal


I lördags åkte jag båt på Göta kanal tillsammans med min mormor. Så här såg det ut.

Sunday, September 02, 2007

Tredje dagen med Kingdoms


Amerika-kampanjen under spansk flagg rullar vidare, och är snart avklarad då jag nu kontrollerar 16 av de 20 regioner som krävs för seger. Man kan därmed konstatera att denna kampanj är avsevärt kortare än originalkampanjen. Något annat var heller inte att vänta. Expansionen innehåller trots allt ytterligare tre stycken kampanjer.


Gårdagens åsikt att kampanjen är alltför lätt när man spelar som Spanien kvarstår. Bortsett från redan nämnda faktorer så har jag nu vid två tillfällen fått förstärkning i form av en fullskalig armé som skickats över från Europa. Dessa är förståss lika kraftfulla som mina befintliga krigare och gör det än lättare att rensa bort Amerikas stackars urinvånare. När jag någon gång i framtiden spelar om kampanjen kommer jag välja en högre svårighetsgrad.

Andra bloggar om: ,

Andra dagen med Kingdoms


Jag har redan brutit gårdagens löfte att spela klart Amerika-kampanjen med Apacheindianerna. Dom är helt enkelt för klena och tråkiga för att det skulle kännas givande att fortsätta. Istället har jag tagit kommandot över de spanska konkvistadorerna, vilka som ni kan se på bilden ovan är oändligt mycket bättre. Okej att dom inte alls ser lika häftiga ut som Apache, men det kan jag leva med.

Ska jag gnälla över något idag med får det vara att Amerka-kampanjen känns väldigt obalanserad. Den var klart svårare än orginalkampanjen med de klena Apache, men med Spanien är den (iaf hittills) tvärtom mycket enklare. Spanjorerna har nämligen vissa enheter som är orimligt starka och med lätthet kör över allt motstånd de stackars indianerna lyckas uppbåda. Först trode jag att dessa enheter endast kunde fås som belöning för uppdrag man utförde åt kungen. Om så varit fallet hade dessa enheters överlägsenhet känts mer naturlig. Men nej, genom att bygga rätt byggnader kunde man snart producera dessa själv, vilket är lite trist.

Det ska dock inte förnekas, att då det råder en ojämn styrkebalans mellan fraktionerna så är det faktiskt mycket roligare att spela som dem som är de starka.

Andra bloggar om: ,

Friday, August 31, 2007

Första dagen med Kingdoms


Idag fick jag äntligen lägga vantarnas på Kingdoms, expansionen till världens bästa spel, Medieval 2. Kingdoms består av fyra stycken kampanjer som behandlar fyra olika händelser i historien, nämligen Koloniseringen av Amerika, Teutoniska kriget, Korstågen och Brittiska 1200-talskriget.


Efter en stunds funderingar bestämde jag mig för att sätta tänderna i Amerika-kampanjen först, där jag valde att spela som Apacheindianerna. Och visst var det lika roligt som jag hade hoppats på. Eller ja, nästan. För även om jag inte hunnit med att utforska mer än en bråkdel av Kingdoms hyser jag inga som helst tvivel om att det kommer leva upp till mina förväntningar, dock så var Apache inte någon vidare rolig fraktion att spela som. I originalspelet gillar jag de västeuropeiska fraktionerna bäst, och indianerna är deras raka motsats. Där Västeuropa satsar på dyra, bepansrade enheter har indianerna istället klena enheter som bara kostar en spottstyver. Detta resulterar givetvis i att man tvingas använda ”power in numbers”-taktiken och rekrytera enorma arméer. Det kanske inte låter så farligt, men när det rör sig 4000 enheter på skärmen samtidigt är det stört omöjligt att spela på högsta upplösningen, även om man har ett grafikkort som kostar 4000 kr.


Nåja, roligt är det som sagt ändå, och jag kommer nog spela färdigt kampanjen . Dock så jag kommer att tänka över mitt val av fraktion noggrannare inför de tre återstående kampanjerna.

Andra bloggar om: ,

Monday, August 27, 2007

Varför?

… är det så att många filmer blir så mycket bättre andra gången man ser dem? Häromdagen såg jag 300 på DVD, och den var mycket bättre än när jag såg den på bio tidigare i år. Samma sak när King Arthur gick på TV för några veckor sedan. Kan det vara så att filmer blir bättre när man vet vad man har att vänta? Och är denna inställning vanlig, eller är det bara jag?


Andra bloggar om:

Sunday, August 26, 2007

Ring of the Nibelungs

Tänkte med den här posten tipsa om en väldigt bra ”film” jag såg igår. Jag skriver film inom citationstecken då det i själva verket var en miniserie i två delar som slagits ihop på en dvd. Filmen som heter ”Ring of the Nibelung”, eller ”Curse of the ring” som man av någon anledning valt att kalla den här i Sverige, utspelar sig i en germansk sagovärld på 500-talet. Här får vi bl.a. möta en ung, vacker krigardrottning, ett mystiskt spökfolk och en eldsprutande drake som vaktar en förbannad skatt.

Jag rekommenderar alla att köpa den, och njuta av det bästa fantasyäventyret sedan Sagan om ringen.

Läs mer på IMDB.


Andra bloggar om: ,

Saturday, August 25, 2007

Recension: Medieval 2 -Total War

PC



Natten är svart. På slottsmurarna står riddarna i täta formationer redo för strid, deras facklor får de blanka rustningarna att glänsa och kastar långa skuggar mot vägarna. Plötsligt så lyses himlen upp av hundratals brinnande pilar som regnar ner över försvararna. Snart hör man även det dova mullret av kanoner som avfyras, och sekunden senare rasar den mäktiga slottsmuren samman och riddarna på den faller handlöst ner mot sin död. Fienden väller in genom hålet i muren där de drabbar samman med borgens överlevande försvarare. Stadsvakter springs ner av bepansrat kavalleri, legoknektar fattar eld av brinnande pilar och riddare kastas omkull av tryckvågen när en katapultprojektil slår ner bland dem. Det råder totalt krig.

Medieval 2 -Total War är ett strategispel som blandar en turbaserad världskarta med strider i realtid. Man axlar rollen som kung/kejsare/sultan för en av sammanlagt 17(?) medeltida nationer från Europa, Nordafrika och Mellanöstern med målet att expandera sitt rike och utöka sin maktställning i den medeltida världen. Detta gör man som spelets namn antyder, först och främst genom krig. Men utöver ett stort antal olika sorters militära enheter kan man även anlita bl.a. spioner, lönnmördare och diplomater som med sina olika färdigheter hjälper dig att utöka din makt. Att föra krig är som du säkert förstår en ganska kostsam affär, och en annan av spelets utmaningar är att få ekonomin att gå ihop.
Dina främsta inkomstkällor kommer genom hela spelet vara skatter och handel. Ingen av dessa är utan komplikationer. Det råder ständig konkurrans om de värdefullaste varorna och handelsrutterna, och du kan lita på att dina fiender kommer göra vad dom kan för att sabotera din handel med omvärlden. Att beskatta sitt folk är ett bra sätt att få in pengar, men var försiktig. Allt för höga skatter leder till folkligt missnöje, vilket kan ta sig utryck i upplopp eller till och med fullskaliga uppror.
Vidare kommer du ställas inför välkända historiska prövningar såsom digerdöden och den Mongoliska invasionen, vilka riskerar att ställa till med stora problem för dig. Men lyckligtvis finns det även historiska händelser som du kan använda till din fördel. När krutet introduceras ges du möjligheten att bygga kanoner och gevär. Och upptäckten av Amerika ger landhungriga härskare nya mål för erövringar.

När det nu är dags att avsluta med ett omdöme vet jag inte hur jag nog ska kunna prisa detta spel. Det är så vackert, så underhållande, så beroendeframkallande. Faktum är att det i min mening är det bästa spelet som någonsin gjorts.

Betyg 5/5

Andra bloggar om: , , ,

Friday, August 17, 2007

The Simpsons movie


Igår kom jag slutligen iväg och såg den. Mitt omdöme blir att den är ganska… meningslös. För i praktiken är den inget annat än ett en och en halv timme långt tv-avsnitt med lite snygga datoranimeringar. Visst skrattade jag en hel del men överlag blev det aldrig roligare än ett genomsnittligt tv-avsnitt. Så för mig hade det faktiskt kvittat om filmen blivit gjord eller inte.

Andra bloggar om: , ,

Thursday, August 09, 2007

Nintendo-nostalgi


Här ser ni mitt senaste inköp på Tradera: Ett Nintendo 64 komplett med handkontroller och 4 spel, Shadows of the Empire köpte jag separat på Backlist, när jag var nere i Halmstad förra veckan.


Detta är inte första, inte andra, utan tredje (!) gången jag köper en N64. Jag tror dock inte jag var mer än 17 år senast jag hade en i min ägo, så nog kan man väl kalla det för nostalgi ändå. Hittills har jag bara testat Shadows of the empire och Super Mario 64, då det främst är dessa två spel jag saknat. Jag har även saknat Golden eye, så det blir antagligen nästa inköp när jag är färdig med befintliga spel.
Men det lär nog dröja ett tag. När jag är färdig med Mario och Shadows ska jag sätta tänderna i Zelda, som jag hör och häpna, faktiskt aldrig har spelet. Det sägs att det ska vara riktigt, riktigt bra så jag hoppas på det bästa.
Men först är det som sagt Mario och Shadows som gäller, två gamla favoriter från tonåren. Mario är lika kul nu som då, och är helt klart ett av de bästa spelen som sett dagens ljus. Det samma kan man tyvärr inte säga om Shadows of the empire som åldrats utan värdighet. Sedan det blev standard med två analoga styrspakar på spelkontrollerna har kontrollen i 3D-actionspel blivit så oändligt mycket bättre. Golden eye var ett bra exempel på att det gick att få bra kontroll med bara en spak, men tyvärr ligger Shadows ljusår efter här.


Nä, nu ska jag iväg och jaga stjärnor. Adjöss.



Andra bloggar om: , , ,

Tuesday, July 31, 2007

Recension: God of war 2

Playstation 2

Sist vi såg Kratos hade han just uppfyllt Gudarnas sista önskan och dödat krigsguden Ares. Som belöning för detta gavs han gudastatuts och fick efterträda Ares som den nya krigsguden på Olympos.
När vi nu får återse honom har han funnit sig väl till rätta i sin nya roll, kanske lite väl mycket. Hans till synes omättliga hunger efter krig och förstörelse förargar de övriga gudarna som kräver ett slut för all förstörelse. Men Kratos vägrar så klart att lyssna. Och snart finner han sig förrådd av Gudakungen Zeus. Berövad på sina krafter, dödad och nerskickad till Dödsriket Hades. Men just när allt ser som mörkast ut får Kratos hjälp från ett oväntat håll. Han lyckas således ännu en gång fly från Hades och ta sig tillbaka upp till de levandes värld. Där börjar hans resa för att förinta Zeus och återta sin rättmätiga plats på Olympos.


När det första GoW släppts var det i min mening det bästa spelet hittills till PS2. Det stod jag sedan fast vid ända till dess att jag fick GoW2 i min hand. Det är först och främst förbättringen av grafiken man lägger märke till. Jag trodde aldrig att det skulle gå att få ut mer rent grafikmässigt av PS2:an än vad man lyckades med i det första GoW, men tänk vad fel jag hade. Grafiken har blivit ytterligare ett snäpp vassare, och slår ut all konkurrans i sin generation av spel. Spelkontrollen, som även den var i det närmaste perfekt i första spelet har gjorts mer omväxlande och bättre balanserad. Vad gäller musik och ljudeffekter har det kanske inte hänt så mycket, men ärligt talat säger det inte mycket då även detta höll väldigt hög klass redan i första spelet.


Spelupplägget i sig är det samma som sist. Det är ett väldigt blodigt actionspel med inslag av såväl problemlösning som plattformsmoment och ”minispel” där man fort som ögat ska knappa in de knappkombinationer som visas på skärmen. En ständig omväxling mellan spelmomenten gör att det aldrig blir långtråkigt. Ska man säga något ont om GoW2 får det bli att de övriga momenten kanske tar lite väl mycket tid i anspråk, själva actiondelen tar inte lika stor plats som den gjorde i ettan. Fast det är klart, många ser kanske snarare det som en fördel, det är helt enkelt en smakfråga.


Mitt slutgiltiga omdöme blir att detta inte bara är det bästa spelen som finns till PS2, utan troligtvis även det bästa actionspelet som någonsin släppts. Vem behöver nästa generations konsoler?


Betyg 5/5


Andra bloggar om: , , , ,

Wednesday, July 25, 2007

Det bästa med att arbeta inom äldreomsorgen

... är att man, i alla fall under semestertiderna, har en hel massa unga, söta kollegor.

Monday, July 23, 2007

Det värsta med att arbeta inom äldreomsorgen

… är att man alltid måste vara trevlig, även mot folk som är fruktansvärt otrevliga mot dig. Många otrevliga vårdtagare kan man ursäkta då de är dementa och helt enkelt inte förstår bättre. Värre är det med dem som är helt friska i knoppen men ändå är dryga, sura och otacksamma.


Så var fallet med ett besök jag gjorde ikväll hos en tant som är ett skolboksexempel på sådana personer. Efter att ha skällt ut mig för att jag erbjudit henne hjälp med en sak som hon minsann sade sig kunna klara av själv (men det hade hon inte), så hade hon dessutom mage att kräva att JAG skulle be om ursäkt till HENNE. I ett sånt läge kan till och med den frommaste undersköterskan frestas att säga både det ena och andra. Men det gjorde jag förstås inte. Jag svarade bara att om något borde nog hon be om ursäkt till mig, varpå jag vände på klacken och gick ut i köket för att diska.


Hoppas jag slipper göra fler besök hos den människan under resten av veckan.


Andra bloggar om: ,

Saturday, July 07, 2007

Recension: Planet of the apes

PC

Det görs många väldigt bra datorspel. Det görs även en hel del hyfsat bra spel. Och tyvärr, det görs även en hel del dåliga spel. Vissa dåliga spel kan man ha förståelse för. Dom gör tappra försök till något nytt men når inte ändå fram, eller så kanske det helt enkelt inte är din sorts spel. Sedan finns det spel som är så dåliga att dom aldrig borde ha sett världens ljus. Spel som man hur man än vrider och vänder på det inte kan begripa vad företaget tänkte när dom valde att ge ut det istället för att förpassa det till papperskorgen. Planet of the apes är ett sådant spel.

Planet of the apes är en kompott dålig och fantasilös spelkontroll, grafik som var ful redan 2001 och en spelglädje som helt lyser med sin frånvaro.


Skäms Ubisoft, skäms!

Betyg 1/5

Andra bloggar om: , , ,

Friday, July 06, 2007

Erik, TV-shopare

Sedan igår kan jag stolt (nåja) titulera mig själv som TV-shopare. Såg en reklam för ett städredskap som skulle vara ett mellanting mellan en sopborste och en damsugare, trådlös var den dessutom. Supersmart, tänkte jag och kastade mig på telefonen. Makapären anländer inom 10 dagar, ska bli intressant att se om den lever upp till reklamen.

Saturday, June 30, 2007

Grannarna bråkar

Sitter här vid datorn med fönstret öppet och lyssnar på hur grannarna PÅ ANDRA SIDAN GATAN grälar. Oj, vad arg frun i huset verkar vara. Hittills har jag bl.a. uppfattat ”Sluta snacka skit om alla andra!” och ”Jag vill ha sprit!” Hur ska detta sluta?

Tuesday, June 26, 2007

I fint sällskap


Spartanerna på min vägg har fått fint sällskap i form av den skotske frihetskämpen William Wallace, här gestaltad av Mel Gibson i Filmen Braveheart. Platsen där han nu hänger ockuperades tidigare av ett Darth Vader-kollage. Darth är förvisso jäkligt häftig, men William Wallace är ändå snäppet vassare.

Nu saknar jag bara en tavla/affisch av den germanske krigsherren Arminius. Den som vet var en sådan kan inhandlas får gärna höra av sig.


Andra bloggar om: , ,

Kalle & Hobbe



Detta var en av mina favoritserier i yngre år. Mycket träffsäker parodi.

Andra bloggar om: , ,

Monday, June 18, 2007

Spelminnen: Lords of magic

Lom var ett av de första spelen jag kom i kontakt med när jag 14 år gammal äntligen lyckats övertala mina föräldrar att köpa en dator till hushållet. Redan innan datorn kommit hade min mor köpt på sig en rejäl bunte datortidningar, fast besluten att lära sig så mycket som möjligt, så fort som möjligt. Med dessa följde skivor med shareware av program… och spel. Det var med dessa demos jag sysselsatte mig med efter skolan när datorn väl kommit. Jag minns framför allt tre stycken spel. Dels ett spel som jag tror hette ”Time commando” eller nått i den stilen, dels ett plattformspel med en grön kanin i huvudrollen. Både dessa spel var högst tillfälliga underhållningskällor, vilka snart upphörde att vara intressanta. Det samma kunde man dock inte säga om det tredje spelet, fantasy-strategin Lords of magic. Jag spelade igenom demoversionen otaliga gånger, men ville så klart hellre få tag i den fulla versionen. Detta visade sig svårare än vad man kunde ana. Få människor verkade känna till spelet över huvud taget, och ingen av affärerna i stan hade det. Efter många om och men fick jag till slut tag i en piratad version av spelet, och efter en del problem med installationen var jag redo att utan demons begränsningar fritt ge mig ut på äventyr i fantasivärlden Urak.

Urak var uppdelat i 8 stycken mindre regioner, som alla hade sin egen religion, efter vilken namnet på regionen var uppkallat. Dessa var:
Liv – Vars anhängare bestod av alver.
Död – Vars anhängare bestod av mörkeralver.
Ordning - Vars anhängare bestod av människor
Kaos - Vars anhängare bestod av barbarer
Vatten - Vars anhängare bestod av Amazoner och ödlemän.
Eld - Vars anhängare bestod av eldjättar och barbarer.
Luft - Vars anhängare bestod av stormjättar och älvor.
Jord - Vars anhängare bestod av dvärgar.


Handlingen bestod av att Dödens gud sänt ner sin främsta demon, Balkoth till Urak, för att denne skulle leda dödens trupper i en invasion av de övriga regionerna. Och som spelare är det givetvis din uppgift att sätta stopp för detta. Spelet inleds med att du skapar din karaktär med att välja om du vill spela som krigare, magiker eller tjuv, därefter får du välja en av de sju tillgängliga religionerna. Döden var låst, men efter att du klarat spelet kunde du även välja att själv spela som Balkoth.
När jag startade min första spelomgång valde jag att spela som en krigare i livets tjänst. Livet förblev sedan min favoritfraktion, antagligen berodde det mycket på att jag var van att spela som dessa sedan demon, där dom var det enda alternativet. Oavsett vilket gillade jag dem i alla fall skarpt. Dom var visserligen bara lätt beväpnade/bepansrade och kunde varken utdela eller ta så värst mycket stryk i närstrid. Detta kompenserades dock genom rörlighet, helande magi och pilbågar med oöverträffad räckvidd. Men åter till min första spelomgång…
Spelet startade och strax kunde jag skåda världskartan som visade de vackra, gröna slätterna som utgjorde Livets rike. Mitt på denna karta stod min tappra liv-krigare tillsammans med ett litet band anhängare. En pop up-ruta berättar att mitt första mål var att försöka befria Livets stora tempel, vilket hade tagits över av onda varelser. Om jag lyckades med detta skulle Livets folk hylla mig som deras ledare, och först då skulle jag på allvar kunna börja bygga upp min militära styrka för att utmana Balkoth. Jag satte genast högsta fart mot templet och var efter ett par omgångar framme. Väl där försvann världskartan och ersattes med slagfältet där jag i en realtids-strid skulle driva bort de skurkar som vågat vanhelga mitt folks allra heligaste plats. Jag startar striden och brakar samman med fienden. Jag är hela tiden mycket uppmärksam på min krigares livsmätare. Det måste man vara, dör din huvudkaraktär är det nämligen Game Over.
Striden blir dock en framgång och som utlovat hyllar livets folk nu mig som sin ledare. Jag återvänder snabbt till mitt nybyggda slott i huvudstaden för att träffa de nya anhängare som valt att ansluta sig till mig efter nyheten om att jag befriat templet. Jag skickar ett par av dessa för att tränas till soldater till min växande arme, resten sätts i arbete i stadens olika byggnader för att tjäna guld och kristaller åt mig, vilket kommer behövas till framtida rekryteringar och byggnader. Därefter bär det av mot närliggande gårdar och gruvar, vilka även de ockuperats av folkets fiender. Genom att befria dessa vinner jag resurser, berömmelse och sist men inte minst, stridserfarenhet åt mina mannar. När dessa vuxit sig starka nog är dom redo att ge sig in i något av de övergivna slotten i regionens utkanter där mäktiga artefakter finns gömda, eller kanske hellre tåga in i någon av grannregionerna och gripa makten. Några fler exakta detaljer om min första kampanj minns jag inte, utom då hur den slutade.
För trots att jag tyckte mig ha en respektingivande arme var jag chanslös när Balkoth till slut tågade in i mitt rike med sin fulla styrka. Snart var min huvudstad ockuperad och såväl jag själv som min arme massakrerad. Detta scenario skulle upprepa sig åtskilliga gånger innan jag till slut, till min enorma glädje lyckades klara spelet genom att förgöra Balkoth. Men till skillnad från många andra spel betydde inte detta att jag slutade spela. Tvärt om, jag tror jag började på en ny kampanj redan samma dag. Jag älskade verkligen Lom. Under flera år var det mitt absolut a favoritspel, och än idag är det utan tvekan det spel jag spenderat mest tid med. De enda andra spel som ens kommer i närheten är Majesty och Caesar 3.


Idag är det ingen som kommer ihåg Lom, som jag redan nämnt var det inte ens så många som brydde sig om det när det var nytt. Dock kan jag glatt konstatera att det finns moderna efterföljare som nått stor uppskattning. Mitt personliga favoritspel för tillfället heter Medieval 2: Total war, och likheterna mellan Lom och Total war-serien är omöjliga att missa. Jag tror aldrig någon i teamet bakom Total war medgett det, men jag betvivlar inte för en sekund att dom låtit sig inspireras av Lom när dom gjorde sina spel.


Tidigare spelminnen: Tekken 3

Andra bloggar om: ,

Wednesday, June 06, 2007

”Kan jag få se på ditt leg?”


Så sa kassörskan på Willys när jag skulle köpa 2 burkar folköl till kvällens fotbollsmatch. Hur gammal ser jag ut att vara egentligen? 16?


PS. Sverige slog Island med 5-0. Hurra!

Monday, May 28, 2007

Hipp hurra, för här kommer Bumbibjörnarna



Bli alltid så varm inombords när jag hör den här sången. Ett riktigt härligt barndomsminne.
Minns ni förresten att människopojken hette Erik? Men min självklara favorit var ändå den alltid lika buttre Gramse. Mamma brukade säga att jag var väldigt lik honom när jag var arg.


Andra bloggar om: , , ,

Friday, May 25, 2007

Födelsedag

I måndags fyllde jag 23. Bara så ni vet.

Sunday, May 20, 2007

Stöd _booty

Min vän _booty är lite ledsen för att han får så få besökare. Gör honom glad genom att göra ett besök, lämna gärna en kommentar också.

Thursday, May 17, 2007

Recension: Dark Messiah of Might & Magic

PC


Att kombinera klasiska rollspelsmoment med ett actionspel i förstapersonsperspektiv, kan det verkligen fungera? Ja, , det fungerar faktiskt alldeles utmärkt. Du styr den unge magikerlärlingen Sareth i hans kamp mot svarta riddare, cykloper och andra otrevliga typer på väg mot ett mål som inte ens han själv är riktigt klar över. Genom resans gång växer sig Sareth allt starkare genom att han belönas med erfarenhetspoäng när han gör något betydande framsteg, t.ex dödar en boss eller lyckas få upp en låst port. Dessa erfarenhetspoäng kan sedan användas för att köpa nya förmågor på ett ”färdighetsträd” som för tankarna till Diablo 2. Beroende på hur du placerar dessa kan du utveckla Sareth i olika inriktningar. Vill du göra honom till en hårdhudad krigare som till fullo behärskar förmågan att slåss med svärd och sköld? Eller vill du hellre låta honom bli en listig tjuv som ljudlöst smyger bland skuggorna? Eller varför inte en mäktig magiker som fryser sina fiender till is eller förintar dem med eldprojektiler? Beroende på vad du väjer tvingas du hitta olika sätt att klara de utmaningar som väntar. Oavsett vilken inriktning du väljer så kan jag glädja dig med att du ändå kommer ha full tillgång till spelets klart roligaste attack, den helt vanliga sparken. Det kanske inte låter så kul, men att med en välriktad spark skicka ner en ilsken goblin för en brant trappa är faktiskt betydligt roligare än att spetsa honom med svärdet eller att bränna honom till aska med ett eldklot. Skulle du ändå föredra något av det senare kan även det ordnas genom att istället använda sparken för att spetsa din fiende på någon utstickande järnpik eller skicka honom rakt in i en lägereld. Din omgivning kan alltså vara en viktig allierad och miljöerna är verkligen mycket interaktiva. Förutom redan nämna exempel kan man t.ex. använda vatten för att leda elektricitet eller plocka upp diverse föremål och använda dem som kastvapen.


En annan sak jag tycker förtjänar beröm är möjligheten att fatta beslut som påverkar spelets handling. Visst, Dark Messiah är till större delen ett ganska linjärt spel, och besluten är inte alls en lika stor del av spelupplevelsen som i t.ex. Fahrenheit. Men dom finns ändå där, vilket i alla fall jag uppskattar, precis som de olika alternativa sluten. Detta i kombination den fria karaktärsutvecklingen gör Dark Messiah till spel med högt omspelningsvärde.


Tyvärr är dock inte allting perfekt. Det finns vissa envisa buggar som trots installationen av olika patchar kvarstår. Och det faktum att visa magiska effekter och större sköldar tar upp en så orimligt stor del av ditt synfält känns rent idiotiskt. Dock så är detta bara mindre irritationsmoment i ett i övrigt väldigt bra spel.
Rekommenderas!


Betyg 5/5


Andra bloggar om: , ,

Saturday, May 12, 2007

"Kval-övertid"

Det här skulle vara min ledga helg, men pga personalbrist får jag gå in och jobba 18 timmar ändå. Det kanske låter trist, men det är faktiskt inte så illa. När jag blev fast anställd, fick jag även fasta helger, vilket innebär att om jag blir inkallad på en ledig helg får jag en ersättning som kallas "kval-övertid". En normal timlön under en vanlig helg ligger på knappt 140 kr för min del, men med kval-övetid höjs min timlön hastigt och lustigt till 270 kr. (Eller något i den klassen, minns inte exakt.)

Som vi brukar säga i min bekantskapskrets: "De e najs."

Andra bloggar om: ,

Tuesday, May 08, 2007

De 100 bästa spelen genom tiderna?

Speltidningen Level fyllde nyligen 1 år, och firade detta med ett specialnummer där man listade de 100 bästa spelen någonsin. Reglerna var enkla.
1. Listan skulle gälla de spel som är bäst idag, nostalgivärde räknas inte.
2. Endast ett spel från varje spelserie fick vara med.


Vann gjorde lite oväntat Super Mario World till SNES, innan jag öppnade tidningen trodde jag att Final Fantasy VII (PS1) skulle knipa förstaplaceringen. Som jag skrivit förr är ju Level-redaktionen minst sagt förtjusta i spelet. Att Mario vann betyder iaf att jag kan stoltsera med att ha "världens bästa spel" i min ägo.
Ytterligare två spel som jag äger, Beyond good & evil (PS2) och Soul Calibur 2 (PS2) förärades med en plats på listan. Att Beyond fanns med på listan överraskade mig. Visst, det är absolut inget dåligt spel, men knappast något mästerverk heller. Vad gäller Soul Calibur 2 var väl det också en överraskning, främst då det finns både en trea och en fyra i samma serie. I övrigt är det svårt att säga så värst mycker mer om listan, jag har dessvärre bara spelat ett fåtal av de titlar som fanns med där. Att spel som Medieval 2 (PC) och Okami (PS2) fanns med var dock glädjande, jag har funderat på att köpa dessa, och nu är jag än mer säker på min sak.


Slutligen. Om JAG skulle göra en topp 100-lista vet jag ett antal spel jag skulle tagit med, som inte fanns med på Levels rankning. Här följer dem, utan inbördes rangordning.
Battletoads (NES): Än idag ett av de mest underhållande slagsmålsspelen. Roligt och med glimten i ögat.
Wizards & Warriors (NES): Slåss mot monster, hitta gömda skatter och använd mäktig magi. Vi har sett det många gånger sedan W&W släpptes, men spelet håller än.
Super Mario 64 (N64): Det bästa spelet i Mario-serien. Slår lätt ut Super Mario World.
Goldeneye (N64): FPS funkar i regel ganska dåligt med konsolkontroller, med här fungerade det utmärkt. En av N64:s absolut bästa titlar.
Quake 2 (PC): Ett av de sista okomplicerade FPS som släpptes innan det mer eller mindre blev regel att varenda knapp på tangentbordet skulle användas när man spelade.
Farcry (PC): Det bästa FPS som någonsin gjorts.
Caesar III (PC): Bygg upp en romersk stad, se till att ditt folk har mat, att gudarna är nöjda och handeln med grannstäderna fungerar som den ska. Utmanande och roligt.
Gun (PS2): Simpelt och underhållande pang-pang.
Fahrenheit (PS2): Liknar inte någonting annat jag spelat. Spännande handling som man själv är med och utvecklar.

x
Detta var mina tankar om Levels topplista. Låt mig nu höra dina.


Andra bloggar om: , , , ,