Veckans fåntratt v.52

Efter ett långt uppehåll är det nu äntligen dags för ett nytt avsnitt i följetången ”Veckans fåntratt”. Jag beklagar att det varit så länge sedan sist, jag vet ju att det finns en trogen skara som ser fram emot varje ny episod. (Hej Jörgen)

Denna veckas vinnare heter Madelen Ymer och kommer från Lenhovda i Småland. Madelen besökte nyligen McDonalds tillsammans med sin dotter där de köpte ett Happy meal. Väl hemma gjorde Madelene en fruktansvärd upptäckt: Den lilla platsfiguren som medföljt gjorde en s.k. ”Hitlerhälsning”! …visserligen med vänsterarmen, …och visserligen med en bok i handen, men en Hitlerhälsning är det banne mig ändå tänkte Madelen och kontaktade SVT angående sin fasansfulla upptäckt.
Det är inte utan att man tycker lite synd om Madelen. Tidigare i år tvingades hon bevittna lanseringen av rasist-glassen ”Nogger black” och nu det här. Låt oss bara hoppas att hon klarat sig undan julmusiken under den senaste månaden. Jag gissar att sångtexter så som ”Im dreaming of a white christmas” helt skulle ta knäcken på den stackars kvinnan.
Stå på dig Madde! Vi tror på dig.

Mcdonalds leksaksfigur gör Hitlerhälsning

Bilder från årets julfirande

Klassiskt julväder på den svenska västkusten.

Dags att äta. Till vänster sitter mamma Margareta och morfar Klas, till höger mormor Göta och pappa Lars. På bordet återfinns skinka, vörtbröd, köttbullar och allt annat som hör hemma på ett traditionellt svenskt julbord.

Klapparna på plats under granen. Med på bilden finns också katten Trissan och en tomte som önskar förbli anonym.

Och nu ska klapparna öppnas. Mormor och morfar fick en ny porslinsfigur till samlingen.

Många tycks ha glömt det, men julen är faktiskt en kristen högtid. Här är jag utanför Sibbarp kyrka i väntan på midnattsmässan ska börja.

Djur ÄR mindre värda

Dagens ”wzup”-fråga på Lunarstorm handlar om djurförsök, en fråga som mer än någon annan tycks få Sveriges fjortisar på krigsstigen. Ett återkommande argument är att djur skulle vara lika mycket värda som människor. Så tusan heller, säger jag, djur är inte lika mycket värda som människor. Som kristen är det en ganska självklar uppfattning. Människan är ju Guds avbild och står därmed över hans övriga skapelser. Att detta argument inte går hem förstår ni nog, Sveriges fjortisar är inte något vidare religiösa av sig. Men troende eller ej, egentligen borde det räcka med vanligt folkvett. För att illustrera detta kan vi måla upp följande scenario:
Det brinner i ett hus. Där inne finns en människa och en hund. Du hinner bara rädda en av dem, vem väljer du?
Jag hoppas verkligen att du väljer människan, att välja hunden vore i mina ögon ett exempel på skrämmande respektlöshet för mänskligt liv.
När jag framförde mina åsikter i diskussionsforumet fick jag ett svar som sade att djur faktiskt är mer värda än vissa människor, s.k. "dåliga" människor. Denna attityd är inte unik för svenska fjortisar. Under mitten av förra seklet fanns det en vuxen karl i Tyskland som resonerade på ett liknande sätt. Han ansåg att det fanns "dåliga" människor som hade ett lägre värde, han hette Adolf Hitler.

Årets värsta julkort?

Tanken är säkert god, men jag skulle ändå känna mig lite olustig om någon skickade ett liknande kort till mig.

Efraim och granen

Igår fick jag hem min gran och idag har jag klätt den. Dekorationerna blev godkända tycker jag, men inför nästa år köper jag nog en förpackning glitter till.
Den lille gubben vid granens fot är hustomten Efraim, vars uppdrag är att vakta paketen. Urspungligen bodde han på Håstensgatan, men där var han inte uppskattad, så när jag flyttade till Sörse hängde han på.

Bild: Statsministerns uppväxt

Knappa omständigheter? Nja, jag tycker allt att det ser ut som att han

var ganska välgödd redan i tidiga år.

Foto: Här bor jag

Redan förra veckan kom min digitalkamera. Att jag inte har laddat upp några bilder förren nu beror på att mitt operativsystem visst var för nytt för att kameran skulle förstå det. Så nu har jag "nedgraderat" mig och här kommer de första bilderna, en bildserie om min lägenhet.

Först ut har vi mitt kök. Finns inte mycket att tillägga utom att färgen på golvet ser bra märklig ut. Måste vara blixten.

Här har vi hallen och även en skymt av badrummet.

Det här är mitt kombinerade sov- och vardagsrum. Väggarna är tomma, jag vet. Men tavlan som står borta vid soffan ska snart upp väggen, jag lovar.

Vanligtvis stans tråkigaste utsikt, men lyftkranarna piffar väl upp lite antar jag. Dom håller på att bygga ett nytt lyxigt område med hyresrätter. Frågan är bara om någon som har råd att bo där vill vara granne med stans värsta ghetto.

Bild: Är Maud en nazi?

Julbestyren i full gång

Med knappt 3 veckor kvar till julafton har jag på allvar satt igång med julbestyren. Först på listan var att ”baka” julgodis, närmare bestämt Mozart-kulor. För er som inte är bekanta med dessa små godbitar kan jag berätta att det är en enkel anrättning. Man tar en bit nougat, omsluter den med marsipan och doppar sedan kulan i smält choklad. Hur lätt som helst!

Vidare har jag ringt Claes och beställt en julgran. Claes är en partikamrat till mig som är bosatt i Varberg på deltid. Resten av sin tid spenderar han inne i mörkaste Småland där han äger en hel del skog. Det är just därifrån jag, precis som förra året, ska få min gran. Fördelen över att köpa en gran här i stan är att nu får en nyhuggen gran som står sig bra mycket bättre än granar som fått stå flera dagar hos försäljaren utan vatten.

Här näst på listan är nog att börja köpa julklappar, har hittills bara köpt en. Men innan dess måste jag fixa födelsedagspresent till min mor som fyller år redan nu på lördag.

Jag har en liten pitt

… i alla fall som om ska tro Expressens krönikör Cecilia Hagen. Under rubriken ”Googla - vår tids pittmätning” resonerar hon att ju fler träffar man får på Google desto större och märkvärdigare är man. Leif GW Persson fåt t.ex. 138 000 träffar, Jan Guillou får 274 000. Själv får jag bara 286 stycken. Med andra ord spelar jag inte i samma liga som Persson och Guillou. Men jag hänger inte läpp för det. Jag toppar faktiskt ”Hellsborn”-listan och slår även samtliga mina kompisar (med originella namn) på fingrarna.

Som vanligt har personen på bilden inget med texten att göra... eller?