Wednesday, November 30, 2005

Skoskav

Igår köpte jag nya vinterkängor.
Idag har jag ont i min högerfot.


Monday, November 28, 2005

Köpt digitalkamera

Har precis beställt min första digitalkamera, enCanon Powershot A520”. Varför det dröjt så länge vet jag faktiskt inte, jag ser faktiskt bara fördelar med att gå över till den digitala tekniken. Dels kan man vara frikostig med antalet bilder man tar, man behöver ju inte betala för alla bilder man tar. En annan stor fördel är att det är bra mycket enklare att lägga över bilderna på datorn. Min blogg kommer framöver att illustreras med mina bilder. Om el-giganten håller sittlöfte kommer de första bilderna om fem arbetsdagar. Som grädde på moset behöver man inte heller vänta i en vecka på att få sina bilder. Det enda molnet på himlen är att kameran givetvis inte var gratis. Med försäkring, extra minne och frakt landade räkningen på 2855 kronor. Ganska saftigt kan tyckas, men innan jag bestämde mig rådfrågade jag min gamla klasskompis Rude, en kille som vet det mesta som finns att veta om kameror, och han försäkrade att det var ett bra köp.

Det var allt från mig idag. Om inte tidigare så hörs vi när kameran kommit.

Canon Powershot A520

Saturday, November 26, 2005

Thursday, November 24, 2005

Jag har en 50-årig flickvän

Säga vad man vill om att arbeta med dementa, en del lustiga historier blir det i alla fall. Ett exempel från en tidigare arbetsplats är gubben som blev fullkomligt rasande när han såg mig. Han trodde att jag var från banken och kommit för att ta hans hus ifrån honom. Ett annat är en snäll liten farbror som trodde att den avdelning han bodde på var Danmarksfärjan.

Nu var det åter dags. En äldre dam vi har i hemtjänsten är helt säker på att hon sett mig från sitt fönster ett flertal gånger. Av observationerna har hon förstått att jag lämnat min nuvarande lägenhet och istället flyttat till hennes bostadsområde. Och inte nog med det, jag är inte ensam. Jag har nämligen en sambo också, min flickvän som är i 50-årsåldern, och som om man ska tro damen inte ens ser något vidare bra ut. Några vidare bra grannar är vi inte. Vi har redan stulit hennes tid i tvättstugan förstår ni.

Vem sa att det var tråkigt att arbeta med äldre?

Wednesday, November 23, 2005

My name is Hellsborn, Spock Hellsborn

Ett test där man får reda på vilken sci-fi/fantasy-figur man är mest lik? Vad kul... trodde jag. Jag blev Spock, en Startrek-figur!
Vilken skam, vilken fruktansvärd, fruktansvärd skam.

Which Fantasy/SciFi Character Are You?

Tuesday, November 22, 2005

Det är tråkigt på puben!

Jag förstår ärligt talat inte det roliga med att gå på puben en Lördagskväll. Långa köer, trängsel, fulla främlingar, höga priser osv. Vad är det roliga i det?! Tyvärr får jag erkänna att det är just på puben jag brukar sluta på när jag och mina vänner beslutar oss för att dricka och ha lite kul en helgafton. Det är förståligt med tanke på att festerna vi går på överlag inte är mycket att hänga i julgranen heller. I en grupp på 5-6 personer kan inte det inte hända så värst mycket. Denna lördag var det dock fest på riktigt för en gång skull. Johannes flickvän var visst ensam hemma i föräldrarnas lägenhet, och om man är 17 år är det nog ganska självklart vad man måste göra då. Riktigt trevligt var det. Var väl i alla fall 15-20 personer där, varav jag kände ungefär hälften sedan innan. En bra mix tycker jag, även om ett par extra singeltjejer nog inte hade skadat. De flesta verkade trivas lika bra som mig men det tycktes inte spela någon roll, när klockan blivit tillräckligt mycket skulle vi ändå gå till puben. I vanlig ordning tappade jag bort alla jag kände inom tio minuter, varefter jag irrade runt i en halvtimme och muttrade surt för mig själv över alla fulla typer som stod stilla och blockerade vägen för mig innan jag beslöt mig för att börja vandra hem. Innan jag kommit långt blev jag dock uppringd av Jonte som övertygade mig att komma och möta honom. Så förflöt ytterligare en tid på en inte fullt lika överbefolkad pub följt av en hamburgare på Musses. Efter det lyckades vi faktiskt få skjuts hem så vi slapp gå, alltid något positivt.

Så om jag ska avsluta med några visdomsord får det bli dessa till alla ni 16-, 17-åringar som inget hellre vill än att komma in på puben: Gör er inte besväret. Ni har det ändå roligare på era ff-fester. Faktiskt… nästa gång kan ni slå mig en signal, så jag slipper trängseltortyren på Padeés.

Thursday, November 17, 2005

Sexiga sjuksköterskor – En bluff

Få yrkesgrupper porträtteras väl så felaktigt som sjuksköterskor. Knappa in ”Nurse” på Google så fattar du vad jag menar, vackra kvinnor i utmanande kläder. Pyttsan! Jag har i två och ett halvt år arbetat inom vården, innan dess var jag ute i vården genom sommarjobb och prao. Ledsen över att sticka hål på fantasierna killar men förekomsten av attraktiva sjuksköterskor är ungefär lika omfattande som antalet kristdemokrater i en gaypride parad. Till att börja med så består inte en sjuksköterskas uniform av en kort, vit klänning och en mössa med rött kors på. Mössorna tror jag inte existerat på si så där 40-50 år. Nedre delen av kroppen täcks i 90 % av fallen med byxor, inom landstinget vita tygbyxor, inom kommunen vanliga jeans. Detta är jag tacksam för. Det förhåller sig nämligen så att den genomsnittliga sjuksköterskan inte är en välbygg blondin på 20 år. Genomsnittsåldern inom vården är hög, de flesta sköterskor är minst 40 år och utseendet är därefter.

Och givetvis är dom inte alls lika pilska som i den där p-rullen man såg när man var 15? Nej, med största sannolikhet inte, men jag har faktiskt en liten i historia att dela med mig av på ämnet. Detta hände under förra året när jag arbetade på ett äldreboende utanför ett par mil utanför Varberg. Jag befann mig inne på ett rum tillsammans med den tjänstgörande sjuksköterskan. Jag hade råkat klanta till det med medicinen och fick som följd motta en massa ilsket gnäll. Efter att hon avslutat utskällningen blev hon snabbt mycket trevligare och sade att det inte var så farligt, varefter hon placerade sin hand på min bak. Hon höll kvar den några sekunder och gick sedan iväg. Kvar stod jag och undrade vad tusan som just hänt. Det kändes ärligt talat inte särskilt sexuellt och något liknande hände aldrig igen. Några månader senare tog mitt vikariat slut och jag såg har inte sett henne sedan dess.

För att avsluta lite positivt kan jag nämna att det ser bättre ut bland undersköterskorna. Eller ja, inte bland de fast anställda men bland timvikarierna finns det i regel något att vila ögonen på. Får väl även ge mina gamla klasskompisar på Omvårdnad en komplimang. Så många snygga tjejer lär jag aldrig ha runt mig igen.


Monday, November 14, 2005

Saturday, November 12, 2005

Budgeten VS Livskvalitet

Jag och mina jobbarkompisar sköter oss visst inte. Vårt långsamma arbetstempo verkar resultera i en spräckt budget, närmare bestämt kommer det behövas ytterligare en halv miljon för vår egen hemtjänstgrupp och den grupp vi samarbetar med om det ska gå ihop. Grejen är alltså att vi tar för lång tid på oss vid hembesöken. Detta betyder fler timmar avlönat arbete för kommunen att betala ut, vilket naturligtvis inte resulterar i några glada miner.

Jag ska vara ärligt, jag tror faktiskt att vi utan problem skulle kunna utföra vårt arbete så pass snabbt att vi skulle kunna hålla budgeten. Ekonomin skulle gynnas men våra äldre skulle få betala ett pris i form av försämrad livskvalitet. Det heter att allting måste ”biståndsbedömas”. Detta innebär att man utreder vad en person ska ha hjälp med, låter hemtjänsten utföra det. Det och absolut inget mer. Jag kan tänka mig hur en korrekt tillsyn ska gå till: ”Knack, knack. Goddag, hur var det här då? Varken hjärtflimmer eller andningssvårigheter? Bra, då måste jag gå igen. Hej då.” Många äldre är ensamma och tycker det är roligt att få besök. Att få bjuda på en kopp kaffe och bara sitta och småprata lite är ofta mer värdefullt för dem än vad de flesta ungdomar kan förstå. Men nu är det alltså slut med det. Att faktiskt hjälpa till med nått är givetvis helt otänkbart. Dra ut en byrålåda som fastnat? Plocka ner ett väggur och ändra till vintertid? Glöm det, då måste vi först tillsätta en utredning.

Detta gör mig upprörd. Förtjänar inte våra far- och morföräldrar bättre? Som undersköterska är det inte mycket jag kan göra. Jag får vackert ställa mig i ledet och finna mig i vad kommunpolitikerna beslutat. Det är dock min förhoppning att sitta i fullmäktige efter nästa års val. Blir jag invald, ja då kan jag försäkra er att jag ska arbeta för en förändring.

Thursday, November 10, 2005

Bio Capitol byter ägare

Varbergsposten brukar sällan bjuda på någon spännande läsning. Veckans upplaga innehöll dock en nyhet som lär få hela stadens befolkning att jubla: Thomas Andersson säljer Bio Capitol!

”Än sen då?” frågar väl sig de 99 % av Sveriges befolkning som inte bor i Varberg. Jag ska uttrycka mig tydligt: Capitol är en riktig skitbiograf. På senare år har det gjorts ynkliga försök att förbättra bions rykte utan resultat. Så varför suger Capitol då? Det ska jag berätta genom att jämföra den med en bra bio, nämligen Bio Facklan i Kungsbacka.

INTERNETBOKNING
Capitol: Saknas
Facklan: Finns

LOBBY
Capitol: Några filmaffischer och pappdockor att titta på.
Facklan: En stor skärm i taket som visar trailers med kommande filmer. Ett flertal tv-apparater med inkopplade tv-spel.

TILLTUGG
Capitol: Litet sortiment som får köpas över disk.
Facklan: Större sortiment i en förbutik där man själv plockar på sig vad man vill ha.

TOALETTER
Capitol: Bara två ynka toaletter. En för damer och en för herrar. Köerna blir givetvis ofta långa. Herrtoaletten är dessutom ofta snuskig och låset funkar inte.
Facklan: Fler toaletter, inga köer. Hygieniskt och snyggt.

SALONGEN:
Capitol: Klibbigt golv, skräp ligger kvar sedan tidigare föreställningar.
Facklan: Rent och snyggt. Varje stol är dessutom utrustad med en dryckeshållare.

UTGÅNG:
Capitol: En sunkig gränd.
Facklan: Vid en kyrka.

Ska vi säga något snällt om Capitol får det bli att priset i alla fall är lågt, men så får man vad man betalar för också. Det ser utan tvekan ljust ut på Biofronten i Varberg. Att den nya ägaren kommer totalrenovera hela bygget borde det inte råda några tvivel om. Om Varbergs befolkning inte är eniga om något annat så är dom i varje fall eniga om det här: Capitol är en dålig bio. Känns bra det här, det är inte rimligt att man ska behöva åka 5-6 mil för att få en trevlig bioupplevelse.

2 755 020 000 kronor


I staterna har dom rejäla vinster på sina lotterier. Nyligen kammade några jänkare hem storvinsten på inte mindre än 340 miljoner dollar, det är drygt
2,7 miljarder svenska riksdaler. Småsparare så som Visbymiljonären gör bäst i att inte kaxa sig.

Man kan ju inte rå för att börja fantisera om vad man själv skulle göra om man hade dessa pengar i sin hand. Min galnaste idé är att köpa upp hela Öland, investera i en massa illegala vapen, spränga bron och slutligen utropa en självständig nation med mig själv som diktator. Tänk vad underbart att ha ett helt eget land som man fritt kan forma efter eget tycke. Exakt vad det innebär hoppar jag över då jag inte ska bli all för politisk på den här bloggen. Bättre än den tillvaron jag lever i nu skulle det i alla fall bli.

Sunday, November 06, 2005

Inga mer chips för min del

I den gångna veckan har jag fattat ett hårt beslut. Jag ska sluta äta chips. Detta har tvärtemot vad man skulle kunna tro inget med hälsomedvetande att göra. Det är en utseendefråga. Nej, jag är inte rädd för övervikt. Jag har välsignats med gåvan att jag i princip kan trycka i mig hur mycket onyttigheter som helst utan att gå upp i vikt. Tyvärr kompenseras det genom ett envist acneproblem. 21 år gammal kan man tycka att detta borde tillhöra det förflutna, men icke! Kika gärna på min bild längst upp till höger här på sidan. Så ser jag vanligtvis ut. Dagen efter en chipsorgie är problemet än mer omfattande. Detta var inget roligt beslut, jag gillar verkligen chips. Jag får väl trösta mig med att jag nu lever lite sundare. Eller lite sundare? Rätt så mycket sundare faktiskt. När jag äter chips tar jag ju gärna en öl till. Så i och med detta beslut har jag skurit ner intaget av både fett och alkohol.

”Min kropp är ett tempel”


Wednesday, November 02, 2005

Dumma diskmaskin!

Det blir som bekant mycket disk i ett enmanshushåll. För att komma till rätta med det köpte jag idag en diskmaskin. Inte en sån där stor, utan en liten som ska stå på diskbänken. Tillsammans med Jonas satte jag kurs mot El-giganten. En timme och knappt 3000 kronor senare var jag hemma med mitt köp. Då började bekymren. Diskmaskinen fick inte plats på diskbänken, den var för hög! Ja, eller egentligen inte. Men på grund av diskbänkens lampa fattades det 3cm. Detta gjorde faktiskt mig så pass upprörd att jag svor en hel del. Ni som känner mig vet att det inte direkt är något som hör till vanligheterna.

Jag ringde på Jonas som kom till undsättning med sin verktygslåda. Efter en översyn kom han fram till att detta nog krävde en yrkesman. Ska se om jag hinner smita iväg en stund från jobbet imorgon och ta ett snack med vaktmästarna om dom kan fixa det. Hoppas verkligen det. Annars måste jag betala en elektriker.

Inte heller datorn funkar som den ska. Fast det ska nog Jonte kunna råda bot på.

God natt.